Framtiden alltså. Den lämnar mig inte i fred.
Vet inte vad jag vill.
Eller nej, det var fel. Jag vill ingenting. Jävligt ovant. Jag är en sådan som vill saker, massor, det har jag alltid varit.
Jag har tappat takten.
Jag ser den inte någonstans, var katten har jag lagt den?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar