Vapenbroderns uppsatsande går ut på att jämföra rasistiska texter. Han läser partiprogram och broschyrer. Och jag frågar honom vilken ras jag är, enligt de här texterna. Av ingen särskild anledning, det är någon sorts blandning av intresse och skämt. Så han gör en rasanalys av sig själv och mig.
Och trots att det inte finns ett uns av allvar, blir vi mer och mer äcklade i takt med hans beskrivning.
"Vad obehagligt det var att höra dig säga så där."
"Och det kändes väldigt fel att säga det."
Jag tycker för det mesta att de är komiska. Men ibland snuddar den vid mig, insikten att de tänker så här på riktigt. Att vissa människor skulle definiera mig som en blandras. En acceptabel blandras. Och historiens vingslag och allting... Fan, vad otäckt det blir.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar