Ja, hat är väl ett starkt ord. Man jag avskyr verkligen dansband. Att det är mjäkig musik utan stuns och känsla kan jag leva med, man måste ju inte lyssna. Problemet är att det sätter sig. En dansbandslåt som hörs i förbigående kan poppa upp på repeat i hjärnan långt senare. När Brodern var riktigt liten var hans kvällsrutin att somna vaggad till en Sven-Ingvarsskiva. Någon tyckte uppenbarligen att det var en bra idé. Alltså hörde jag Byns enda blondin så gott som varje kväll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar