04 februari 2011

Pysseldöden

Jag har nära till irritation just nu. Med det sagt: pysselföretagets vårkatalog fyllde mig med helig vrede. Allt annat är en underdrift.

Det började redan på första sidan, där jag erbjöds köpa en materialsats med fanerägg, vita fjädrar, pärlor, knappar och dekorpapper. Av detta skulle jag göra "romantiska vintageägg". Det var egentligen inte det felaktiga och tramsiga bruket av ordet "vintage" som irriterade mig. Utan en anda som genomsyrade hela katalogen.

Jag förväntar mig att en hobbykatalog ska tillhandahålla färger, tyger, pärlor, papper, lera, ståltråd, stenar, flirtkulor, träbitar, glitter, lim, fjädrar och sånt.

Dessa färdiga materialsatser är något annat. Klistra fast ett par ögon där, och en fjäder där, och så har du pysslat en egen påskkyckling. Fyll i färg längs den här linjen, så har du gjort ditt eget kurbitsmåleri. Och så vidare. Jag förstår inte. För det finns ju inget tvång att pyssla. Du måste inte. I brist på idéer och inspiration får man låta bli. I brist på engagemang får man låta bli. Det finns ingen obligatorisk pysseltimme när du måste sitta med lim och färg.

(Samma irritation känner jag inför pulver som ska blandas med vatten för att baka sina alldeles egna muffins. Snälla vän, det går an att köpa färdiga.)

Det är det ena. Det andra är vilka saker de har mage att tycka att jag ska lägga tid på att tillverka. Visst kan det vara kul att göra ett eget kort ibland, eller klä in en ask kanske. Men detta sopberg av pyssel. Av gullegull, av pasteller. På produktbilderna har de tagit något vardagsmässigt och liksom kräkts pyssel över det. Det är saftflaskor fullkomligt inklädda i vimplar och etiketter och tygskynken och spetsbårder och stämplar. Och jag vill ringa och skrika "Är det här vad ni tycker att jag ska göra med mitt liv?!"

Nej, jag tycker inte att varje minut av livet måste ägnas åt meningsfullheter. Inte alls. Men att sakta närma mig döden i sällskap av en vägledning för hur jag tillverkar "fräscha vita tuppar med färgglada fjäderstjärtar". Där går min gräns. Jag tror att till och med ett avsnitt av Two and a half men skulle vara mer givande. Och då ska man veta vad jag tycker om
Two and a half men.

Inga kommentarer: