Varför blogga?

Varför ska man blogga? Om vad?

Jag började skriva blogg för att jag, tusen år senare än resten av världen, blivit helt biten av att läsa bloggar. Jag får kliva in i en annan värld, följa fascinerande människors vardag, skratta, förundras, bli arg och sorgsen.

Till stor del handlade det om att få vara med i bloggfamiljen. Jag har några bloggar som jag läser regelbundet, människor som jag tycker att jag känner. Jag ville att de också skulle känna mig. Men det finns ett krux där. Jag är den osynliga läsaren, för jag kommenterar aldrig. Och om du inte kommenterar får du inga läsare.

Jag ville inte skriva en "idag köpte jag bananer"-blogg. Så intressant är inte mitt liv för andra. Lilla P skrev att hon inte kan vara annat än personlig i sin blogg, något annat vore meningslöst. Jag håller med, för det är också den hon är. Alltid närvarande och naturlig.

Men jag ville vara personlig på ett annat sätt. Inte skriva om vad jag gör, inte gå ut med namn och gatuadress. Utan skriva om vad jag tänker, eftersom det säger något om vem jag är. Och för att jag tycker att jag tänker intressanta saker ibland (nähä!). Om samhället, om solidaritet, om journalistik och etik. Och att jag snubblar över saker som jag vill att fler ska få veta: snygga citat, intressanta länkar.

Men bloggen förhäxar mig. Allt oftare får jag impulser att skriva dagboksinlägg, typ "Idag har jag bakat bullar och min granne är så gullig och jag har hittat billiga biljetter hem till jul". Bloggen kräver att jag gör den till en riktig dagbok. Konstigare saker har man väl hört om. Alex Schulmans blogg krävde av honom att han var elak. Nu har han lyckats slita sig loss och är vanlig och snäll igen.

Och så har jag ingen dator nu. När jag sitter i skolan eller hos grannen och snyltar internet står inte bloggande högst upp på prio-listan. Snarare betala räkningar och annat nyttigt och duktigt (som facebook).

Så, nu vet jag inte vad det blir. Jag tycker det är rätt kul, det här. Med alla begränsningar och allt finslipande som krävs i skolan så är det jävligt gött att sitta och slöskriva, opretentiöst. Jag kör på och ser var jag hamnar.

Friheten är ditt vackra namn.