LIvet flödar fram såsom sav i stam

Över berg och dal som en mjuk koral
drar sommarn över vårt land.
Livet flödar fram såsom sav i stam,
såsom bäck emot havets strand.

(Psalm 752)

Mitt spontanbesök hos kyrkans midsommarnattsvaka sänkte medelåldern rejält och gjorde min midsommar perfekt. Medan mina jämnåriga antagligen satt i någon trädgård och började bli aningen för fulla, satt jag i kyrkan och fick gåshud till Värmlandsvisan och Summertime.

För att vara ateist tillbringar jag misstänkt mycket tid i kyrkan. Kan inte låta bli att älska arkitekturen, akustiken, musiken, lugnet. Sorlet innan gudstjänsten drar igång är magiskt. Det skulle jag kunna lyssna på i timmar. Men tro, det kan jag nog aldrig göra.

Därför blir arrangemang som detta mina favoriter. Då pratet kommer i andra hand, och musiken i första. För om jag inte kan förstå tanken på en gud, kan jag helt och fullt förstå känslan av att vara så glad, så tacksam, så sorgsen och vilsen att man bara måste sjunga. Eller tända ett ljus. Eller sitta tyst och andas.

Vår kyrka är den vackraste som finns. Ett enda stort utrymme av luft och ljus. Ingen altartavla, inga dekorationer, inga målningar. Bara vitt. Och musiken kommer så nära att bröstet vibrerar.

Sedan en cykeltur i lätta sommarregnet. Fyrarna som blinkar över Vänern. Himlen som ljusnar i staden. Villaträdgårdarna som fortfarande är fulla av släktingar, sill och nubbe. I min kyl en cider på kylning. Natten, och sommaren, har bara börjat.