Att vara jourhavande reporter var fantastiskt kul. Så många bra tips och undringar folk har! Tre grejer åkte direkt in i tidningen, fyra andra kommer förmodligen hamna där så småningom. Ytterliggare en var en riktig superdupergrej, som jag ska ta tag i på fredag.
Och idag fick jag min första läsarreaktion, tjo! En handikappad man var upprörd över att Bergvik köpcenters centrumledare i min artikel sagt att inga kunder bötfälls på Bergviks parkering, även om de knyckt en handikapplats. Han ville ha tag på centrumledarens nummer, för att ringa och resonera. Härmed har jag bidragit till demokrati och medborgarinflytande! Känns gött.
Min nyhetschef är en hyvens grabb. Mitt i stressiga vardagen av nyhetsproduktion, mellan presskonferens och kaffemaskin, kommer han ihåg att prata om de viktiga frågorna. Som kontakten med läsarna, elitismen i journalistkåren, och hur webben ska utvecklas i konkurrensen. Högborgen ska inte få reduceras till något som producerar bokstäver att fylla utrymmet mellan annonserna med. Det hedrar honom.
För övrigt håller min kropp på att klappa ihop. Förstår inte vad den är missnöjd med. Jag äter frukost, lunch, middag. Och inte vad som helst, det är rågbröd och grönsaker och frukter och hela jävla tallriksmodellen. Jag går och lägger mig i tid. Jag yogar. Jag försöker att inte stressa, gör två-tre jobb om dagen och tar det rätt lugnt efter jobbet. Ändå har jag varit konstant hungrig i två veckor, konstant illamående i tre dagar, och har ont i ryggen för det mesta. Varje gång jag måste skynda mig hugger illamåendet i lite extra. Idiotkropp. Jag ska skippa den och konvertera till enbart hjärna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar