Att kunna trycka på paus

När man inte riktigt orkar vara människa längre. Tänk om det fanns en pausknapp. Att få ligga i en hängmatta medan någon räcker fram glas med lemonad. Och sugrör i olika färger. Eller - sova hoprullad i en raggsocka. Eller - gå i en skog bland röda löv, iklädd pösig tröja. En reklamdröm på repeat.

Oj, jag har varit på väg hit ett tag men SD gav mig den sista knuffen. Och grejen är, om man skulle gå och prata med någon om att man mår skit. Det borde närmast vara ett naturligt tillstånd. Med tanke på hur allt är. Är det verkligen normalt att gå runt och bara må bra?

Modern skrev en gång:

Det är viktigt att prata
om glass och gardiner
om trädgårdsland och rosor
att fånga ögonblicken
som klarnar
och
avtecknas mot den mörka fonden
av ihåligheter

Åh, jag vill bo i ett land av lantisar och poeter. Jag vill prata om glass och gardiner. Jag vill bry mig om glass och gardiner.