När jag var femton hade jag läst så många inredningstidningar att jag kunde varje spyfärdig formulering utantill. I ett satirförsök skrev jag det här, som till stor del består av autentiska magasinformuleringar.
Det var min samling av de vidrigaste av vidriga uttryck. Om jag då hade anat... Idag överträffade DN mina vildaste fantasier.
09 oktober 2010
På landet
Magnus Betnér är i Karlstad, och jag ser på hans twitter att detta är landsbygden för honom. Ni vet, den där hålan där folk har märkliga kläder och är bekväma rasister. Och det oroar mig en smula. För vad är då Kil? Hagfors? Åmotfors?
Magnus: Utsätt dig inte för Åmotfors. Det kommer inte att göra dig gott. Alls.
Eller Magnus: Utsätt dig för Åmotfors. Där behövs du som mest.
Magnus: Utsätt dig inte för Åmotfors. Det kommer inte att göra dig gott. Alls.
Eller Magnus: Utsätt dig för Åmotfors. Där behövs du som mest.
05 oktober 2010
Istället för avgrundsvrål
Lösa korsord kan man göra. Fylla hjärnan med "Ostmassa på fyra bokstäver"
"Väluppfostrad på fem bokstäver"
Istället för avgrundsvrål och annat som inte passar i möblerade rum.
Jag menar, det är helt enkelt inte särskilt klädsamt med existentiella våndor.
Om man inte är fjorton år och svart och svår.
Och det är man ju inte.
"Väluppfostrad på fem bokstäver"
Istället för avgrundsvrål och annat som inte passar i möblerade rum.
Jag menar, det är helt enkelt inte särskilt klädsamt med existentiella våndor.
Om man inte är fjorton år och svart och svår.
Och det är man ju inte.
Att kunna trycka på paus
När man inte riktigt orkar vara människa längre. Tänk om det fanns en pausknapp. Att få ligga i en hängmatta medan någon räcker fram glas med lemonad. Och sugrör i olika färger. Eller - sova hoprullad i en raggsocka. Eller - gå i en skog bland röda löv, iklädd pösig tröja. En reklamdröm på repeat.
Oj, jag har varit på väg hit ett tag men SD gav mig den sista knuffen. Och grejen är, om man skulle gå och prata med någon om att man mår skit. Det borde närmast vara ett naturligt tillstånd. Med tanke på hur allt är. Är det verkligen normalt att gå runt och bara må bra?
Modern skrev en gång:
Åh, jag vill bo i ett land av lantisar och poeter. Jag vill prata om glass och gardiner. Jag vill bry mig om glass och gardiner.
Oj, jag har varit på väg hit ett tag men SD gav mig den sista knuffen. Och grejen är, om man skulle gå och prata med någon om att man mår skit. Det borde närmast vara ett naturligt tillstånd. Med tanke på hur allt är. Är det verkligen normalt att gå runt och bara må bra?
Modern skrev en gång:
Det är viktigt att prata
om glass och gardiner
om trädgårdsland och rosor
att fånga ögonblicken
som klarnar
och
avtecknas mot den mörka fonden
av ihåligheter
om glass och gardiner
om trädgårdsland och rosor
att fånga ögonblicken
som klarnar
och
avtecknas mot den mörka fonden
av ihåligheter
Åh, jag vill bo i ett land av lantisar och poeter. Jag vill prata om glass och gardiner. Jag vill bry mig om glass och gardiner.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)