Men åh

Svindlande höjder. Kanske ska man känna att oavsett vad som händer och oavsett elakingar så går det ganska bra ändå tillslut. Men jag blir så trött på dessa människor, som slänger bort sin egen lycka därför att de aldrig ger någon en andra chans, aldrig sväljer sin stolthet, aldrig släpper tanken på vad folk ska tycka, aldrig utmanar sina fördomar, aldrig försöker se utanför det uppenbara, aldrig förlåter och går vidare, aldrig sträcker ut en hand, aldrig ger någon the benefit of the doubt (Har vi ett sådant uttryck på svenska?). Vilket slöseri med liv.