Terroristbrott enligt lagen:

"För terroristbrott döms den som begår en gärning som anges i 3 §, om gärningen allvarligt kan skada en stat eller en mellanstatlig organisation och avsikten med gärningen är att
1. injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller en befolkningsgrupp,
2. otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd, eller
3. allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation."
(källa)

Hur uttalat och genomtänkt måste det politiska syftet vara för att något ska räknas som terrorism? Hur fungerar det om gärningsmannen samtidigt är psykiskt sjuk? Om mannen som körde ned ungefär 20 personer med sin bil i Gamla stan, eller om han som urskiljningslöst slog omkring sig med ett järnrör på Åkeshovs tunnelbanestation senare hade sagt sig ha politiska motiv - skulle de ha räknats som terrorister då?

Visst ser lagkraven ganska hårda ut? Det räcker inte att ha ett uttalat syfte att påverka samhället, för att det ska vara terrorism måste man dessutom ha kapaciteten att verkligen göra det. Gärningen måste "allvarligt [kunna] skada en stat eller en mellanstatlig organisation."

Sorgeställ

Hyllade Magdalena ger dessutom svar på något vi alla undrat många gånger. Funkar blåställ på begravning?

Skor, lådvin och nej tack

Magdalena Ribbings etikettspalt är beroendeframkallande. Dels alla dessa detaljbestämmelser som jag inte hade en aning om. Det är klockslag och skor och vinglas i en enda fascinerande röra. Dels all frågor som på sistone strömmat in om socialt samspel, oskrivna regler, hänsyn, din och min frihets samexistens. Hur vi ska funka ihop, helt enkelt.

Får man till exempel säga nej till att passa barn, bara för att man inte vill? Hur ber man fotsvettiga tågresenärer att ta på sig skorna igen? Ska man belasta upptagna människor med tackmail? Och vad svarar man egentligen på den eviga frågan om hur det är?

Upprörda och engagerade kommentarer är ett nöje i sig. Likaså Magdalenas invektiv i stil med "drullar" och "tölpar". Egentligen skiter hon i om folk stoppar kniven i munnen. Riktigt vass är hon. Hör till exempel på detta:
"Spela cool ska undvikas. Antingen är man cool och då förmodligen utan att sträva efter det. Eller så är man ocool och varje försök att spela motsatsen kommer att stupa på sin genomskinliga larvighet."

Genom spalten har jag lärt mig något nytt: Det finns människor som menar ja när de säger nej.

När ett par verkligen inte vill ha hushållshjälp i sommarstugan utan hellre sköter sånt själva, strömmar det in kommentarer om värdar och värdinnor som låtsas inte vilja ha hjälp. Erbjuder sig en gäst att diska säger de "Nej, sitt du kvar och ta det lugnt så tar jag disken". Sedan förväntar de sig att gästen ska fortsätta tjata tills de säger ja. För hjälp vill de självklart ha.

Än värre är de som enligt sin uppfostran aldrig tackar ja till en kopp kaffe förrän tredje gången de får frågan. Tredje. Det är tydligen ouppfostrat att tacka ja direkt. Men fortsätter man inte att fråga blir de i bästa fall besvikna, i värsta fall sura, för kaffe vill de självklart ha.

I min värld är det respektlöst att hålla på att slösa tid med att säga nej när man erbjuds något man vill ha. Jag vill inte tjata på någon en kopp kaffe. När jag själv utsätts för sånt tjat blir jag bara irriterad. Först nu förstår jag bland vissa människor är ett nej inte ett nej, och ett ja inte ett ja. Att vara rak är ouppfostrat för dem.

Det verkar väldigt krångligt. Men det är riktigt intressant att få inblick i de här världarna som existerar parallellt med min. Världarna där lådvin är en skam att bjuda på. Där det är fruktansvärt brott att köpa samma kjol som någon annan.

I mitt universum fortsätter ett nej att vara ett nej. Det gäller kaffe, kaka och sex. En oomkullrunkelig princip.

Limbo

Svenskan skriver om kvartslivskrisen. Den ska komma när man är 20-30 år och befinner sig limbo. Mellan arbetslöshet, studier, skulder, boende, relationer, familj. När man har tusentals val men ändå ingen aning. När man förlamas av allt som kan gå fel. När varje steg känns livsavgörande. Eller tvärtom: när det känns som om ens existens inte spelar någon roll.

Det låter illa.

Men så där kändes det ju redan när man var femton. Jag minns hur jag skrev ur mig min ångest:

det är något som kommer att hända nu
eller snart
om en stund
och då måste jag vara redo
jag måste ha

det är något som kommer att slå ut
och jag tror det är jag
men jag vet inte
och jag måste vara färdig och måste veta vem jag är
för jag tror att snart kommer det att

det kommer att komma till det yttersta och det är då jag måste, tror jag, måste slå ut
eller, om jag inte gör det
förkolna för alltid

Och det gick ju över. Och kom tillbaka. Och gick över igen. Ebb och flod, som Jonas Gardell säger. Jag tror nog att det slutar som i Tove Janssons bilderbok Hur gick det sen:
"Nu är allt farligt slut för dem / som äntligen har kommit hem / Ty se på denna vackra bild / hur Mumintrollets mamma mild / bland rosorna i gräset satt / och rensa vinbär i en hatt"
Åh, jag måste äga den boken!

Stackars MUF:arna i Överkalix

Läser Scb:s demokratistatistikrapport för 2008. Det är riktigt kul. Här kan man till exempel se alla partiers starkaste fästen.

M är precis som förväntat starkast i Vellinge, Täby och Vaxholm, medan S har sina fästen i Arvidsjaur, Haparanda, Boxholm och Smedjebacken. C är starka i bland annat Åmål och Gagnef. Fp är starkast i Landskrona, och kd i Markaryd, Sävsjö och Öckerö. I Fagersta och Degerfors är det V som gäller. Mp är roligt nog populärast i Stockholm, därefter Kalix. (Kommunfullmäktigevalet 2006)

Roligt är också deras svagaste punkter:
M - Överkalix, C - Gällivare, Fp - Pajala, Kd - Arvidsjaur, Mp - Dorotea, S - Danderyd, V - Vellinge. (Riksdagsvalet 2006)

Ture och Bettan lägger ägg

Mina och Madeleines svanar har inte setts tillsammans på flera veckor. En svan kan man få syn på, men aldrig två. Vi funderade på evolutionen gjort svanar skilsmässobenägna, de som är kända för att hålla ihop.

Men wikipedia vet som vanligt råd:
"Samma par häckar på samma plats år efter år och båda föräldrarna hjälps åt att ta hand om äggen och senare ungarna. I maj och juni lägger knölsvanen 5-9 grågröna ägg som ofta har ganska djupa fåror i skalet. Äggen ruvas i mellan 34-38 dygn och sedan lämnar ungarna boet efter bara några dygn. Flygfärdiga blir de först efter cirka 120 dygn.
Svanarna håller mycket hårt på sina revir och kan till och med attackera människor om man kommer för nära."

Då ska vi lämna dem ifred. Tvivlar på att beskedliga Ture skulle bli arg, han krossar varje rykte om aggressiva och farliga svanar. Men Bettan har starkare integritet och det får man respektera.

Först så fick de riset smaka, sedan fick de honungskaka

"Överraskande smisk, intensivt smisk, lekfullt smisk, dynamiskt smisk. Ja, smisk har många nyanser och innebörder.
Smisk som ett självklart inslag i vardagen, smisk som nyttig uppfostran, smisk i det häftiga mötet, smisk i dess många rituella varianter.
Smisk som den förlösande möjligheten, smisk som den naturliga kraften, smisk som det förtätade ögonblicket för mannen som ger och kvinnan som får"

Jag är...förundrad. Vapenbrodern har en grej för massmördare, gamla partiledare och galna gubbar. Det var han som först berättade för mig om Hans Scheike. En man som tycker om smisk. Och unga tjejer. Han dömdes i slutet av 80-talet till 6 års fängelse för olika sexuella övergrepp, enligt wikipedia som även kallar honom "risterapeut". Idag säljer Hans Scheike smiskvideor. Citatet ovan är från hans hemsida.

Prova inte detta hemma

Sms från Modern:

Man i Åre fastnat i sopnedkast. Skulle hälsa på syster. Glömt nyckel försökte klättra upp. Det tog räddningstjänsten en halvtimme att skära loss honom men de var bara glada. Det roligaste som hänt dem. Hälsningar från P4.

Det invigdes 1943. Ett under av modernitet. Kanske inledningen av en ny era inom mentalvården. Sidsjöns sjukhus kallades humanitetens tempel.

Där fanns kvinnor och män, kroniker och sådana som skulle kunna botas, sinnessjuka och sinnesslöa (utvecklingsstörda). De värsta psykopaterna som begått grova brott var inlagda i huset Stormen, med höga tegelmurar kring rastgårdarna. Annars fanns där oroliga, halvoroliga och lugna avdelningar. Så kategoriserades de. Man sov i salar utan dörr, så att skötarna kunde ha uppsikt över alla direkt från korridoren. Man duschade tillsammans, gick på toa tillsammans, åt tillsammans, borstade tänderna tillsammans, jobbade och rastade tillsammans. Den som var extra störande och "osnygg" fick ett enkelrum. Eventuellt låst.

Psykofarmaka fanns inte. Läkarna gjorde så gott de kunde ändå. Testade nya behandlingar och hoppades på det bästa. En behandling var insulinkoma: Att ge insulin till icke-diabetiker så de efter några timmars obehag hamnade i koma. Sen väcktes de med sockerlösning och fick kaffe med smörgås. Hjälpte en behandling så använde man den på de flesta, oavsett diagnos. Några blev bättre eller oförändrade, andra dog. Elchocker var populärt. För att inte tala om lobotomi. Kanske handlade det mer om att göra patienterna lättskötta än om att försöka bota och hjälpa dem. Kanske var det svårt att veta skillnaden. Hjälpte inget annat kunde patienten alltid bindas fast i sängen.

Där fanns olika former av arbete att sysselsätta patienterna med: tvätta, städa, rensa odlingarna, slöjda. Den som skötte sig och var lugn kunde få följa med personalen på promenad. En dansbana fanns det. Och inhägnade rastgårdar att besöka om vädret var fint.

Om anhöriga ville hälsa på fanns ett särskilt besöksrum. Från besöksrummet gick dörrar både till dagrummet och direkt till trapphuset - på så sätt slapp de anhöriga gå in på avdelningen.

Tiden gick. Mentalvården utvecklades. Psykofarmaka upptäcktes. Så småningom började sjukhuset avvecklas. Idag är det en flyktingförläggning. Och hotell, montessoriskola, teaterförening.

I historien fanns människor som tillfrisknade och fick leva ett värdigt liv. Människor som blev sämre och sämre. Människor som kanske aldrig varit sjuka. Människor som dog av behandlingen de fick.

Jag är övertygad om att det fanns ondska där: Vårdare och läkare som missbrukade makt och medvetet behandlade patienter illa. Men jag är också säker på att där fanns personal som brann för sitt jobb, som gjorde allt de kunde för att göra livet bättre för sina vårdtagare. Med till buds stående medel.

(All fakta kommer från boken Sidsjöns sjukhus av Mikael Eivergård)

Fårplågeri

Människor har ofta en bild av fårfarmning som en humanare industri än resten av djurindustrierna. Kanske för att man själv sett små flockar av ulliga gulliga får beta på idylliska sommarängar.

Men. I Australien klipps huden på fårens bakdel bort. Utan bedövning. Här finns mer info.

På Djurens Rätt kan man protestera mot djurplågeriet.

Tack Danmark för Peps

Idag har Skåne varit svenskt i 350 år, sedan Sverige och Danmark undertecknade freden i Roskilde 1658. Och frågan kvarstår: Ska vi gräva bort Skåne? Jag röstar nej. De har ju ändå gett oss Johan Glans, David Batra, Hasse Alfredsson, Marie Fredriksson, Svenska Akademien, Timbuktu, Zlatan och alla andra fotbollskillar, Sven Melander, Lukas Moodysson och framför allt Peps Persson.

För övrigt är Skånes landskapsfisk ål och landskapsfågeln är röd glada. Här kan du lyssna på skånska dialekter.

Lort-Sverige

Idag är det 126 år sedan Ludvig Nordström föddes. Mer känd är han som Lubbe, mannen bakom reportageserien Lort-Sverige. Han reste land och rike runt för att dokumentera den misär och den lort som folk bodde i på 30-talet.

Här ska man kunna lyssna på en del av ett reportage. Jag lyckas inte tyvärr. Däremot finns hela boken som löpande text hos Projekt Runeberg.

Som studerande inom media har jag hört hans namn många gånger. Han var en föregångare och blev en förebild inom granskande journalistik. Därför förvånas jag över hur lite jag egentligen vet om honom. Nästan ingenting. Jag får ta och köpa Lort-Sverige på bokbörsen. Lite journalisthistoria i bokhyllan är aldrig fel.

Meta mera

Angeltävling på Sidsjön idag. Jag läste lappen men hade ingen aning om vad det betydde. Lokalbor hjälpte mig: Att angla är som att pimpla, fast med många hål och med angeldon som smäller till när det nappar. 5000 kronor kunde man vinna. (Fast angeltävling är mest party, menade grannen. Man sätter upp sina angeldon och sedan öppnar man ölen och låter fisken sköta sig själv.)

Jag ställde väckarklockan på elva för att hinna vakna och utforska lite angeltävling. Sidsjön kryllade av folk. Och öl. Men inte bara - där fanns barnfamiljer och fiskeentusiaster också. Folk hade massvis med fiskeutrustning (och öl) i små kärror och pulkor. Det grillades direkt på isen.
Jag pratade med tre tävlande män, som hade tjugo-tjugofem hål, "men inte en fisk!". De tog det med ro: satt och pimplade och småpratade och njöt av vinterdagen istället. Vi pratade om fiske och vädret och Överskottsbolaget.
De sa att 65 fiskelag hade ställt upp idag, så det måste ha varit minst 190 fiskare på lilla lilla Sidsjön. Men visst finns det en del fisk också, regnbåge och röding är inplanterat medan gädda och abborre finns naturligt. Under angeltävlingen vill man åt gäddorna så att de inte äter upp all lax. (Förra året fångades 100 gäddor under tävlingen)

Så tog tävlingen slut samtidigt som kamerans batteri. Och jag gick hem med rosor på kinden och solsken i blick. Nu luktar mina kläder så där härligt grillat.




Allt man behöver för att angla.



Barnfamiljerna lämnar spår efter sig.


Gentlemannen.

En fiskare som lärde mig allt värt att veta om angling och Sidsjön.

Ytterligare en av mina läromästare.

Orange är det nya svarta.

Ynklig 1

Ynklig 2