Kommatera mera

Korrar mormors text och får inblick i ett annat slags skriftspråk. Långa meningar strösslade med kommatecken ger texten en vacker gammaldags rytm. Kommateringen stämmer inte riktigt med modernt bruk, men känns naturlig. Hon har en känsla för att placera ut kommatecknen, som jag är alldeles för ung för att kunna härma. Men det blir vilsam läsning med alla dessa små pauser. Texten håller en tydlig takt hela vägen.

Mammi-mammi-snutti-gulli

Det där med att vara mamma till djur, jag tog upp det även på facebook. Och fick bara mothugg. Så tjafsade vi lite lättsamt och kallade varann för blödiga eller kärlekslösa, och det var det.

Men hej i-landsproblem, mammandet provocerar mig på riktigt.

Jag må bete mig som en stereotyp aspergare, men jag tycker att orden ska betyda något. Mamma är man till barn, inte till djur. Har du haft djuret i livmodern eller fått det via Adoptionscentrum? När djuret dör, kommer du att sörja det som ett barn? Nej, just det.

När folk mammar sina djur går det inflation i orden. Om du är mamma till din kattbebis, så betyder ordet ingenting längre.

Men det är inte bara språkpolisen i mig som rasar. Jag är trött på ohejdat gullande överhuvudtaget. Precis som Panduro vill spy menlöst pyssel över världen så finns det de som spyr gullegull omkring sig.

Låt oss ta djuren. Jag tycker inte att de är gulliga. Vår New Foundlandshund Gaia till exmepel, hon var trygg, omtänksam, ansvarsfull och stönigt envis. Labradoren Bella var glad, lojal och extremt lyhörd. Katten Oliver var listig, lekfull, strategisk och tillgiven. Gulliga? Nej, så mycket mer. Teddybjörnar är gulliga. Levande varelser är mer komplexa än så.

När katten har dödat en ekorre och slitit sönder den i blodiga slamsor, är katten gullig då? Eller gulliga katter kanske inte gör sådant, de kanske mest ligger på en kudde och spinner. Ja, så måste det vara, mammi-mammis gulliga kissemiss har ingen instinkt att jaga och plåga sitt byte för att till slut döda och äta det.

Det handlar inte om att jag är kall. Men jag skulle aldrig uttrycka min kärlek genom att kalla en dotter för prinsessa, eller en pojkvän för prins. Om det är vad som krävs för att vara en varm människa, då är jag med glädje kylig.

För mig är gullandet med djur, barn, tanter och utvecklingsstörda förminskande. Fjantigt. Ett ovärdigt sätt att visa känslor.

Nu låter jag som en mycket allvarlig människa, och den som kallar mig torr har rätt. Men någon måste ju vara det. Någon måste vara motvikten till gullespyan som regnar över oss. Jag är ungefär som Frodo. Utvald. Jag följer mitt kall.

Grundkurs i logik

Saker jag inte klarar av: När folk kallar barn och djur med flera för prins eller prinsessa FAST DE INTE ÄR DET. Någon jävla ordning ska det vara.

Och: När folk påstår sig vara mamma eller pappa eller till och med mormor till ett djur. Är du en katt? Nej då så, då är du INTE mamma till katten. Så enkelt är det. Fnys.

Hulliga ord

En spin-off på förra inläggets fokus på det fantastiska ordet hull:

Hull
Kött
Fett på kroppen
Mjukdelar
Fyllighet
Korpulens
Embonpoint
Välmåga
Fetma
Frodighet

Det var bara det jag ville säga.

"Det var omöjligt annat än att ge akt på denna vackra nacke"

Nu är det dags för Fru Marianne igen! När jag pratade i telefon häromdagen lät det ungefär så här:

Jag: Och vet du, en till sak med Börje och Marianne... Eller, det här kanske inte intresserar dig så mycket?
Han: Jag är intresserad av ditt liv, och om det just nu består av Börje och Marianne så är det så.

Fint. Till saken. Fascinerande med Victoria Benedictssons språk är hur hon samtidigt kan vara så sedlig och opryd. Å ena sidan skriver hon aldrig ut svärord. När karaktärerna svär står det "förb." eller "f-n". Även om vi alla är på det klara med vad som sägs så får det inte skrivas.

Å andra sidan. Boken fullkomligt dryper av åtrå, på ett sätt som jag inte föreställde mig att den tidens texter kunde göra. Så här låter det när Börje och Marianne ska gå på bal:

"Ur den vida, mjuka kappa, vars vadderade sidenfoder veks upp en smula vid knät, stack Mariannes ena arm fram: det var den hand hon höll solfjädern med, och ovanför den långa handsken syntes en skymt av armens vita hull."

"Sedan Börje hängt upp teaterhuvan, tog han emot kappan. Marianne vred sig vigt ur den, som en fjäril ur sin puppa, och i det hon gav släpet en hastig sväng med foten, ställde hon sig fullfärdig och triumferande framför honom.
Han blev stående ett ögonblick med den tomma kappan i sina händer, blodröd i ansiktet."

"Hon var klädd i blekblått storblommigt siden, i sammansättning med mörkblått sammet. Livet slöt fast åt figuren och liknade ett harnesk. Över axeln rundade det sig upp mot halsen, men var öppet i en lång snibb ned på ryggen och likaså framme. Av ärm fanns inte ett spår. Tvärtom, det var uppringat så att hela axeln blev blottad och visade sin rundning helt upp över leden. Ringningen var endast kantad med en chenillesnodd, vilken satt så stramt åt, att den nästan skar ned i hullet. Varken vid axeln eller kring halsen syntes en skymt av linne, och man fick ett intryck av att det inte fanns något under klänningen, utan att den vilade på hennes nakna kropp."

"Marianne hade kort hals och något höga skuldror; man kunde genom den snibbformiga ringningen se deras fina form. Det var omöjligt annat än att ge akt på denna vackra nacke, med dess fria hårfäste, därifrån en skuggning av fjunblont hår löpte nedåt halsen och förtunnades - en hals, som i sin varma vithet gav intrycket av att vara belagd med ett stoft av omärkligt frömjöl. Ingenting skulle bättre än sammetens djupa ton framhållit detta. Det hela väckte föreställningen om något på en gång moget och oberört, som hos stora, mjuka penséer."

Vitt hull, klänningar som vilar direkt på nakna kroppar, varm vithet, stoft av frömjöl, stora mjuka penséer - det är ju fantastiskt!

Vi säger "säger"

Hittat en sida vid namn mediespråk. Där finns det här stycket om anföringsverb:

"En artikel som frossar i anföringsverben berättar, konstaterar, befarar, instämmer, frågar, tycker, intygar, resonerar, framhåller, förmodar, förklarar, tror, föreslår, betonar, poängterar, understryker, funderar, tillägger och fortsätter väcker misstänksamhet hos läsaren. Variationen av anföringsverb verkar ansträngd och blir störande. Anföringsverben är inte synonymer. Förklarar är inte synonymt med understryker och menar är inte samma sak som konstaterar. Var uppmärksam på anföringsverbens nyanser!

Undvik småler, skrattar, myser och liknande verb. De kan passa enstaka gånger, om de används stilsäkert där det finns anledning att återge stämningar kring en intervjusituation. Avsluta inte en artikel med 'avslutar hon'. Verbet avslutar återger vanligen bara en omständighet i arbetsgången för reportern. Det är sällan den intervjuade som avslutar.

Var inte rädd för säger. Verbet säger är fritt från emotionella laddningar och passar nästan alltid. Det tål upprepning. Blir det för många säger i en artikel är förmodligen antalet repliker för stort. När det står klart för läsaren vem som citeras behöver pratminus inte avslutas med en anföringssats varje gång."

Och DÄR blev jag en smula kär. I alla som använder säger, och förstår enkelhetens storhet.

Polisiska

När jag som helg- eller kvällsreporter har hand om polisnyheterna är det en utmaning att tvätta rent språket från "polisiska". Risken är att det svårsmälta språket i polisens händelserapporter och vakthavandes muntliga redogörelser smittar av sig. Här tycker jag att kollegan gjort ett fantastiskt jobb med att göra texten levande:

Polisens händelserapport:
Trafikbrott, Östersund
Bil som kör vårdslöst
Flera samtal kommer in till LKC angående en bil som kör vårdslöst. Bilen har vid flera tillfällen nästan krockat med mötande trafik. Flera polispatruller letar efter bilen men utan resultat.

Blev den här notisen:
Polisen jagade bildåre
Polisen jagade en bilburen vettvilling. Flera vittnen uppmärksammade bilisten.
En av anmälarna följde efter och rapporterade in till polisen.
- Bilen har varit nära att krocka ett par gånger uppger anmälaren, säger Micke Abrahamssom, vakthavande polisbefäl.
Larmet kom in till polisen vid halv tvåtiden. Polisen satte in flera patruller för att leta efter bilen, men utan resultat.

Jag menar, vettvilling OCH bildåre, wow.

Teckenknarkarna

"Trilogin har blivit en dundersuccé i flertalet länder världen över och intresset för Stockholm, karaktärernas huvudsakliga uppehållsplats, har visat sig enormt"

Ännu en anledning till att jag försöker undvika buss- och tågtidningar. Denna oförklarliga längtan efter att krångla till saker ger mig klåda. Ju fler tecken desto bättre journalist, är det så man resonerar?

Varför "flertalet länder", när man kan säga "flera" eller "många" eller helst utelämna den biten helt? Och gick det inte att komma på någon klumpigare konstruktion än "karaktärernas huvudsakliga uppehållsplats"?

Det är helt okej att en text ser ut så här. Som första utkast. Men när sådant här går i tryck misstänker jag ren lättja - texten och läsarna var inte viktiga nog för att författaren skulle lägga en stund på att söka rätt ord. Och det är en förolämpning.

Min sanning är inte allas sanning, men det jag sökt efter sedan gymnasiet är ett språk som är enkelt och rakt på. Genom att inte lassa varje mening med tunga och klyschiga beskrivningar kan man lägga krutet på några få målande gestaltningar som får vara riktigt genomtänkta.

Ibland går jag för långt med enkelheten, i alla fall enligt redigerarna. Mina formuleringar om hur "det började blöda" eller om "bajs" brukar gå i tryck i form av "det uppstod blodvite" och "avföring".

Att googla, fast inte på google

Är det bara för mig som googla blivit ett samlingsbegrepp för att söka information på internet? Google är inte den enda eller alltid den smartaste vägen, ibland passar wikipedia, imdb, urban dictionary, tyda eller dagstidningen bättre. Ändå säger jag att jag "ska googla" något, eller att jag "googlade lite förut". Begreppet har brutit sig loss från sin produkt och överförts till själva beteendet.

"Men rutinkontrollets mamma sa..."

Firefox stavningskontroll är en torr och rolig jävel. Jag förstår att den har svårt med vissa ord - men alternativen den föreslår!

Korrfel blir ekorrfel.
Teneriffa blir tendensfria.
Kubatokiga blir karltokiga.
Kadefors blir skadefors.

Bäst av allt: Mumintroll blir rutinkontroll.

Surtantens språkspalt

"Pretentiös utan att vara pretto" skrev en recensent. Dessa recensenter. Så ängsliga att ge oss något nytt, att producera meningar som ingen annan skulle ha kommit att tänka på, metaforer spräcker gränsen. Visst ska vi leka med språket. Visst ska vi slå klackarna i taket och kasta bokstäver omkring oss och våga. Några av de bästa texter jag läst har varit just recensioner. Men. Du kan inte leka bort ett ords betydelse. Hur fri och vågad du än är så betyder orden fortfarande någonting.

Och att en sko har zip på insidan. Jovisst går det fortare att både säga och skriva, men snälla. Dragkedja och blixtlås är ju så roliga ord. Glöm dem inte.

Rent principiellt tycker jag att det är ganska löjligt att frukta för svenskans överlevnad bara för att vi lånar ord. Lånord är bra och roligt och har alltid funnits. Ändå gör det lite lite ont när svenska ord får stå tillbaka. Ett efter ett. Lyckas jag acceptera att folk säger printa istället för skriva ut, ja då börjar de kalla skrivare för printrar också. Herre min je.

Sanningen är väl att jag är en sentimental jävel. En liten nationalromantiker. Men en inkonsekvent sådan. Ha en bra dag, brainstorming och outstanding MÅSTE man ju få använda. Spendera tid ger mig heller inga obehagsrysningar. It doesn't make sense ploppar tyvärr ofta upp huvudet före utmärkta Det går inte ihop. Och när Språkrådet tycker att vi ska säga hjärtbatteri istället för pacemaker blir jag bara full i skratt.

Någon som förstår

"Jag tror inte jag skulle kunna älska någon som använder ordet 'snackis'." skriver Peter Englund idag. Och för det måste jag älska honom en smula.

Språkrådets Ida vidgar mina vyer

1. Det vill säga
I min värld heter det antingen "Jag älskar glass, det vill säga pistageglass" eller "Jag älskar glass, pistageglass vill säga". Nu ser jag ofta att folk skriver "Jag älskar glass, pistageglass det vill säga". För mig klingar det jättekonstigt, men jag har sett det även i etablerade medier. Kan man använda uttrycket på det sättet?

Du har helt rätt i att det heter "jag älskar glass, pistaschglass vill säga". I bisatser som inleds med objektet (pistaschglass) kan subjektet (det) inte stå före verbet (säga). I just det här uttrycket brukar subjektet uteslutas i bisatsen, men om man skulle sätta dit det skulle den riktiga meningen bli "jag älskar glass, pistaschglass vill det säga". Lägg förresten märke till stavningen av pistasch!

2. Bara ett minne blott
Först trodde jag att detta var en felsägning i stil med när folk skriver "i stort sätt" för att den ursprungliga betydelsen glömts bort. Men nu har jag sett och hört det så ofta att jag undrar om det blivit ett accepterat bevingat ord?

Att säga "bara ett minne blott" blir förstås kaka på kaka och det ursprungliga uttrycket är "ett minne blott". Att lägga till bara har dock blivit väldigt vanligt, antagligen för att ordet blott sällan används numera och dess betydelse är därför inte lika välkänt. Än så länge finner man inte "bara ett minne blott" i frasordböcker, utan det ursprungliga uttrycket, men kanske är det på väg att ändras.

3. Mail
"Jag fick en mail om..." läste jag på en blogg. För mig är "ett mail" ett enskilt mail, att jämföra med ett brev. "En mail" är verktyget, att jämföra med en brevlåda. Jag säger alltså "Jag loggade in på mailen för att se om jag fått något mail." Det känns så självklart att jag aldrig reflekterat över om mail ska vara "en" eller "ett". Hur ligger det egentligen till?

Det är riktigt att skilja mellan mailet och mailen, precis som vi skiljer mellan brevet och posten. Vi rekommenderar dock att man använder e-brev, e-postmeddelande eller e-meddelande för det enskilda meddelandet och e-post för hela företeelsen. Förleden e- för ’elektronisk’ kan utelämnas i sammanhang där det är helt klart vad som avses.

Våga fråga rådet

Kära medborgare. Glöm inte bort att det finns ett språkråd!

Alla frågor om svenska språket kan de svara på. En sådan fantastisk resurs borde användas mer.

Maila dem när ni undrar över svenska översättningar på lånord, var man ska sätta punkt i förkortningar, eller hur man egentligen ska använda ålderdomliga uttryck. Vad är skillnaden på en guldkalv och en påläggskalv till exempel? (Men kom ihåg att kolla bland inkomna frågor först)

Språkrådet gör dig lite smartare, ordrikare och nyfiknare.

Ett realistiskt språk

På högstadiet tyckte folk att jag var konstig när jag använde ordet "realistisk". De visste inte vad det betydde. De tyckte det var onödigt att använda så krångliga ord.

Detta enda enkla ord fick dem att placera mig i facket Djup människa som läser telefonkatalogen som underhållning och bara lyssnar på klassisk musik.

Det var väl inte så jävla kul. Men jag varken ville eller kunde anpassa mitt språk till en accepterad nivå. Hur svåra ord skulle det vara okej att använda då? "Titta Max"?

Vårt språk är så underbart, så kryllande av ord och nyanser, och jag kommer aldrig att förstå den som inte vill smaka på dem alla.

Därför gör det mig jublande glad att skriva uppsats med någon som är ännu "konstigare" än jag. Någon som tycker att åtnjuta är ett helt normalt vardagsord. Heja!

Öppet brev till alla föräldrar

Kära förälder,
låt säga att ni satt ett barn till världen. Inte vilket barn som helst. Detta barn är fullkomligt unikt. Låt säga att ert barn är det vackraste, snällaste, klokaste barn som någonsin bott på denna jord. Ett underverk har förunnats er. Låt säga att ni ser på det här barnet som en ängel sänd från himlen. Låt säga att detta barn för er är en tindrande stjärna som lyser upp hela er tillvaro.

Det är helt okej. Ni har min tillåtelse att känna så. Men här måste vi dra en tydlig gräns. För det är under inga omständigheter okej att döpa detta fantastiska barn till Ängla eller Tindra eller Stjärna eller Glittra.

Slut ögonen en stund. Föreställ er ert barn i vuxen ålder. En besynnerligt klok och viktig yrkesmänniska i färd med att ta i hand med andra viktiga (men inte tillnärmelsevis lika kloka och vackra) yrkesmänniskor. Ert barn räcker fram handen, ger ett fast handslag och säger "Tindra Berglund, åklagare". Föreställ er också lilla Ängla, fjorton år, när hon spyr ned ett tunnelbanesäte efter att ha druckit sin första häxa. Stjärna som lägger ut bröstbilder på nätet. Låt oss se Glittra när hon drabbats av en djup depression och läggs in på psykakuten. Personalen läser högt ur journalen "Glittra Svensson, född oktober 2009..."

Oroa er inte om ert huvud i detta nu tjuter och blinkar ERROR ERROR ERROR. Det är ett tecken på att ni är fullt frisk. Det är ett tecken på att ni inte kommer att döpa ert barn till något av dessa förhatliga namn. Om ni fortfarande känner er helt normal och välmående - sök vård.

Och när vi ändå är inne på ordkunskap för föräldrar: Nakenfis är inte ett ord och det finns ingen kroppsdel som heter magpip.

Språklig innovation

Visst krävs det en del språkkänsla och påhittighet för att titta på orden "Vänligen respektera rökfritt område" och se den här möjligheten.

Det där med engelska serier, filmer, böcker...

När Engelska B försvann i meningslöshet började jag betrakta mina engelskspråkiga serier och böcker som vardagsläromedel. Förhoppningsvis har det hänt något med hörförståelse och formuleringsförmåga tack vare dem. Men blev det några konkreta nyförvärv i ordförrådet? Jomenvisst vettu.

Det är Russet, Husky, Wary, Weary, Venom. Och Brusque - det finns på engelska minsann!

Take into custody, Vehicle, Device och Covenant.

Och så Hatch och Hostile.

Ja... Forensic, Spatter.

Cloak, Wand, Cauldron och Potion. Scowl, Frown och Snog.

Nå. Går det att utläsa serierna och böckerna?

Den gubben går inte

Det finns ord som biter sig fast och plötsligt är en del av de dagliga, vare sig jag vill eller inte. På sista tiden har det varit mycket bananas, jajemän, solljus i magen, när jag var ung och den gubben går inte. Men allra bäst gillar jag spiller över. Det kan beskriva så mycket, en känsla som spiller över på en annan person, en analys eller teori som spiller över på en ny situation, ett ämne spiller över i ett annat, mina ordval spiller över till dina och vice versa.

Sedan finns orden jag inte vill höra en enda gång till. Ord som man får höra ofta i pressmeddelanden och intervjuer. Det är utveckling, process, gynna, kunskap, anse och det där gänget. Tvi vale.

Blött

Tjejen som blir utbjuden av Ola Johansson från Karlstad får inte vara rädd för att bli blöt under första dejten. skriver konkurrenten idag. Antingen är det en medveten vits eller så är det jag som blivit gubbsjuk.