Det gåtfulla folkets böcker

Undrar ju ibland. Är det barn jag vill ha, eller bara någon i allmänhet att läsa undersköna Solägget för? Dela Mamma Mu-glädjen med? Gottar mig i kapitelboken om Mamma Mu och Kråkan nu. Skrattar högt, och tycker verkligen att den rymmer massvis med livsvisdom och livslust. På ett självklart, otillkrånglat sätt. Som bra berättelser kan de väcka så mycket tankar om de stora, och små, frågorna. Istället för att skriva barn på näsan med dåliga berättelser. Det är slappt och respektlöst.