Det är ikväll det ska ske. Städning, tvättning, bakning, skoputsning, packning, körning. Men jag vill inte. Varför kan vi inte bara fortsätta som vanligt? Föreläsningar, heroeskvällar och turer runt Sidsjön. Tycker inte att julen behöver komma och tränga sig på oombedd.
Hellre än att packa ligger jag i fosterställning i soffan, invirad i röd och svart fleece. Tänker på mycket viktiga saker. Som detta med pastans koktid, vem fastställer den? En godtycklig pastaexpert eller finns det en testlagarpanel som ska enas om tio, elva eller nio minuters kokande?
Det är inte synd om mig. Men det känns så. Under fleecefilten kommer en stor, gömd och glömd trötthet över mig.
Ynk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar