Det vackraste jag vet

...är inte "att se dig när du sover". Det vackraste är att ingå i ett sammanhang där jag får göra misstag. Där jag får vara dum och plump och ynklig och sårbar och odräglig. Där det är okej att det blir fel ibland. Ett sammanhang där det finns förlåtelse och förståelse. Det är en välsignelse som jag hoppas att jag aldrig någonsin tar för given.