Carpe diem

Hon förstår vad jag menar. Skrattar och säger pälsmössa. Lyssnar. I taket lyser spotlights som stjärnor, jag tittar på dem när hon schamponerar mig. Så blundar jag. Vattnet är aningen varmare än jag skulle föredra. Hennes fingrar masserar min hårbotten. En schamponering till, och så balsam. Ja, fortsätt gärna i evighet. Jag har inget emot dina fingrar i min hårbotten i någon eon eller två. Saxen är kall mot kinden. Kam och sax skramlar till när de möts i hennes hand. I bakgrunden slätstruken plastpop. Kvinnan bredvid pratar i mobilen. Luften är tung av söta dofter: Kokos, honung, blommor, frukt. Frisörers kallprat sitter ännu inte i hennes ryggmärg. Vi pratar hår eller håller tyst. Inget snack om vad jag pluggar eller var jag kommer ifrån. Och hårstråna faller till golvet eller klibbar fast vid mun och näsa. Hon skapar mig på nytt. Klipper fram det som är jag. 105 minuter av ompysslande.