Ord att andas in

Marcus Grahn är en av dem som skriver mina favoritord. Orden som ligger vilande någonstans i mig. Inuti mig vaknar bokstäver när de ser Marcus torkade trycksvärta, tittar blygt och lyckligt, känner igen sig: "Det är där ni är. Det är så ni skrivs. Det är så det känns". Marcus ord är självklara som andetag. Det går inte att tro att det ligger arbete bakom, jag tror att han öppnar ögonen på morgonen och ur dem strömmar orden som ljus, projiceras i taket. Bara att skriva ned. Min beundran och förundran inför honom är så löjligt stor att den är svår att beskriva. Jag tänker fotosyntes. Han skapar syre per automatik, jag andas in per automatik. Idag läser jag om känslan han vill konservera. Ja, visst är det så det känns. Nu trycker vi på paus.