Sunkans luciafirande är något alldeles särskilt. Precis som på koncert annonseras olika tider för insläpp och själva framträdandet. Kyrkans belysning är dämpad, publiken sitter som packade sillar. Utanför är staden stilla, tolv minusgrader och månsken. Det bästa jag vet är när alla tärnorna vandrar in och jag kan höra varje persons enskilda stämma, sången förändras allteftersom en alt och en bas och en tenor passerar. Prästen pratar om ljus i mörkret och jag halvsover i värmen och lugnet. Som en äkta tant upprörs jag dock över hur kyrkan förvandlas till något jävla stroboskop av folks kamerablixtar. Besinna er, gott folk!
Den här julen är så annorlunda alla andra jular. För första gången firar jag inte med mina föräldrar. Första, andra, tredje advent har jag glömt bort. Bara en julklapp har jag köpt. Men vilken julstämning jag har! Ikväll firade jag årets andra julafton, veganskt (nästan) julbord med klassen. Panikbakade utlovade lussebullar, åt champinjonjansson och kände mig lika korkad som vanligt i TP. Nu luktar hela lägenheten saffran. Det är fint.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar