Något vaknar

Hemma i Värmland hände något. Jag intervjuade inspirerande fotografer. Men framför allt hälsade jag på i min gamla skola.

Där fick jag gå i korridoren, som vanligt igen. Jag fick korrekturläsa texter. Som jag saknat det! Älskar skribentens koncentrerade blick när den suger åt sig vad jag säger, funderar, värderar, går för att jobba om. Älskar att läsa texten och fråga mig: Vad vill skribenten säga, vad har den för stil, hur kan den vässa texten ytterligare?
På väggarna satt nya fotografier och jag tittade noga, aha lång slutartid vilket härligt ljus, tagen i studio kanske, wow hur fotografen fångat ögonblicket, åh mellanformat hudens minsta beståndsdelar är synliga.
Och så fick jag träffa mina älskade lärare igen. Ingenstans kan det finnas lärare som på medialinjen i Karlstad. Jag fick glada hälsningar och nyfikna frågor. Fick höra om deras projekt, reportageresor och bokdebuter. Korridorerna sprakade av energi.

När jag reste därifrån var hjärnan pigg. Plötsligt tänker jag bilder igen, ser vinklar, löser fantasiuppdrag, får nya idéer, upplever tidningsbilder. Jag är glad.