Inte större än en fotbollsmatch?

Jesper Strömbäck skriver bra om politisk journalistik i boken Makt och medier. Han tar upp fenomenet om politik "som spel eller sak".

Amerikanska valet är underligt välbevakat i Sverige. Kanske befogat, då USA:s politik påverkar stora delar av världen. Men hitills har vi inte fått veta nästan någonting om vad politikerna tycker. Däremot vet vi vem som skakat hand med vem, vem som vänder bort blicken i korridorerna, vem som stöttas av Oprah. Och jag har, till min stora förvåning, gått från att inte bry mig alls till att känna någon sorts entusiasm inför Barack Obama.

Jesper Strömbäck menar att journalistiken fokuserar allt mer på spelet i politik. Strategifrågor prioriteras högre än sakfrågor. Sportmetaforerna haglar. Egentligen är det inte förvånande. Det ger rapporteringen dramatik, förenklar stora och svåra frågor, polariserar motståndare.

Det konstiga är ju att politikerna ställer upp på det här. De tar gladeligen över sportretoriken och börjar kalla sig "Det röda laget" och liknande. De planerar aktiviteter som inte har något annat syfte än att vara "bra mediagrejer", bra jippon. De slänger sig med snajsiga formuleringar och personangrepp. I detta nu går sossarna ut och ber om "supportar".

Kanske vinner de kortsiktigt mer spaltutrymme. Men långsiktigt kan jag inte tro att någon vinner någonting på det här.