DN har en mycket intressant artikelserie om kränkningar. Om inflationen i ordet och om Lärarhögskolans närmast absurda rädsla för att kränka någon. Det är riktigt genomarbetade texter med skön ton och humor, där stilen får ta plats.
Där finns många poänger, även om jag tycker att det är just kränkande att kalla någon "lilla vän" eller att säga "Om det bor en bög eller lesbisk i oss alla så bor det också en pedofil i oss alla". Om det är straffbart har jag dock ingen koll på.
Man kan inte ifrågasätta människors känslor. Om någon säger att de känner sig glada, arga eller stressade så gör de ju det. Och då säger man förlåt. Sunt förnuft.
När det gäller brott och straff borde det vara mer komplicerat. Omvänd bevisbörda låter konstigt, hur bevisa att man INTE kränkt någon? Och spelar uppsåt ingen roll alls? Ett litet ord: Rättssäkerhet.
Skön artikel som ger svar men framför allt väcker frågor och gör mig nyfiken. Måste tänka mer kring det här, men först sova, klippa mig och klara tentan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar