Den där bunten med brev som huvudpersonen i en film eller bok har sparat längst inne i sekreterären. Den är ombunden med ett rött band och huvudpersonen plockar fram den för att minnas. Den bunten kommer inte att finnas i framtiden. Vi skriver inte brev nu för tiden, vi mailar och sms:ar och skriver på varandras väggar på facebook. Och det är förståeligt, för det är så praktiskt.
Men jag vill gärna kunna minnas ändå. Därför har jag skaffat en liten grå bok, och några gånger om året skriver jag av gulliga, roliga, viktiga sms i boken innan jag tömmer inkorgen. Jag tänker att om tjugofem år ska jag hitta boken i någon gammal låda, öppna den och översköljas av kvällen då jag var uppstressad och fick en dålig ordvits som tröst, den söta killen som skickade en strof ur min favoritlåt, någons hemliga förälskelse i Lars Lerin, konspirationsteorier, påhejningar, vännen som föll för en pizzabagare och hur mitt hjärtas tröst och lilja ville höra min röst innan hon lämnade landet för att bli den bästa Art Directorn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar