Det är konstigt hur man fungerar. Jag flyttar till ett bostadsområde bredvid ett gammalt sinnessjukhus och tycker det är smått obehagligt. Vad gör jag åt det? Jo, jag går dit två gånger, en gång alldeles ensam och en gång med en god vän som tror på spöken. Sen bestämmer jag mig för att inte gå dit igen. Inte på en lång stund i alla fall.
Jag går till biblioteket för att plugga, men lånar istället en bok om sinnessjukhusets historia som jag sträckläser. Jag ser på gamla bilder och ritningar och känner igen mig: Där har jag gått, där har jag stått. Jag läser om lobotomi och insulinkoma och elchocker och mår inte så bra. Det handlar inte så mycket om spöken, snarare om allt det elände som ägt rum på den här platsen. På samma sätt som det vore obehagligt att besöka Auswitch, även om det "bara" är byggnader nu för tiden. Tegel och betong.
Men sakta växer ändå en tanke. Tänker mig mina bilder bredvid de gamla bilderna. Samma platser. Ritningar. Korta texter om sjukhusets historia. Som en sorts påminnelse, en tankeväckare, en fundering. Och jag tror att jag skulle vilja göra det. En utställning. Eller en fotobok. Eller kanske bara en hemsida. Om jag klarar det.
Och så har det redan gjorts. I tre år har Carina Möllerberg och Måns Berthas samlat arkivmaterial, letat upp gamla patienter och läkare, intervjuat, filmat och efterarbetat. Filmen heter Humanitetens tempel, som sjukhuset kallades vid invigningen. Intervjuer och en del dramatiseringar har gjorts inne på sjukhuset. I ST står det att Carina Möllerberg "har upplevt vistelserna i de gamla byggnaderna som obehagliga. Och hävdar bestämt att det spökar där.
- Man hör medicinkoppar falla i golvet fast det inte finns några där. Vi har faktiskt bandat ljudet om ingen skulle tro oss."
Jag lägger nog mitt projekt på hyllan. Men jag ska se filmen, den verkar riktigt bra. Och viktig. En annan projektidé vore ju att följa livet på flyktingförläggningen som flyttat in i de gamla sjukhuslokalerna, och sätta de bilderna bredvid bilder från sinnessjukhuset som det såg ut förr.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar