Jag snubblade in hos Lalanda och hennes dotter via någon länk någon gång. Och fastnade. Där finns hela historien om hur hon fick en dotter som visade sig vara annorlunda. "Hon är en förtrollad prinsessa från sagan, som råkat gå vilse och bor här bland oss" som Lennart Hellsing skrev. Och deras berättelse är hemsk på många sätt: de har levt länge utan hjälp, utan förståelse och utan någon diagnos. Jag har fortfarande inte läst klart den långa delen om dåtiden, utan koncentrerat mig på den ljusare nutiden. Mest har jag ändå tyckt att det är en fin och viktig historia, om hur man ändå klarar sig genom det mesta för att man måste, om hur man lär sig, om styrka och kärlek.
Men nu. Nu får familjen inte bara vara i glädjen över att få ett till litet barn, en lillebror. Myndigheterna beviljar dem inte den hjälp de behöver. Jag pratar inte om någon lyx här, utan om nödvändigheter för att få vardagen att flyta på. Och jag fattar inte vad det är med våra myndigheter. De har en sjuklig, psykopatisk, distans till människor. De lunkar sakta på med sina siffror och papper medan folk försöker få ordning på sina liv. Om de läste Lalandas blogg skulle de inte stå ut. Jag står inte ut att läsa om hur de tvingas leva i ett kaos som vore så lätt avhjälpt. Och jag undrar vad faan mina skattepengar har gått till?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar