Utanför mitt fönster

(En textkommunikationsuppgift: Skriv en text med rubriken Utanför mitt fönster. Fokusera på VEM som berätttar. Jag tar gärna emot kommentarer på vilken bild man får av berättaren)

Utanför är älven. Den är alltid likadan, alltid samma älv och samma vatten. I det vattnet har dinosaurier vadat, bondekvinnor skrubbat tvätt med nariga händer och barn jagat småfisk med sina hinkar. Men den är alltid olika också. Vissa dagar stilla och låter molnen spegla sig, andra dagar kokande av oroligt regn.
Älven är inte fin eller ful. Den är bara en älv, sådär som älvar är. En samling vatten på väg bort. När vattnet kommer tillbaka har det upplevt mer – ändå är det detsamma.

Någon drunknade i vattnet en gång. Det var mycket odramatiskt, inte alls mycket skrik och plask och ångest. Bara plupp och så fanns det ingen människa längre, utan en bit av en älv istället. Vattenmassorna ville in i lungorna. Det blev för mycket vatten.

På sommaren är asfalten het och människor bränner sina fötter. Löven torkar och blir bruna, och människorna svettas och flåsar. Det blir för lite vatten.

I värme längtar människorna efter vatten, i kyla skyr de det. De förstår inte att det inte går att välja. Det kan inte finnas vatten på sommaren och inget vatten på vintern.

Älven finns alltid. På vintern blir den hård och blank så änderna kan traska ovanpå. Det finns inte så mycket mat för dem då, de behöver att människor ger dem frön.

I vattnet bor fiskar. De andas med sina gälar och vill inte komma upp i luften för då dör de. De vill stanna i vattnet alltid, för de trivs där.
En del människor vill också bo i vattnet. De tror att fiskar har det bättre än människor och de vill gärna vara fiskar. De förstår inte att människor inte ska bo i vatten för då dör de. De måste stanna i luften om de vill leva.

Men de flesta människor vill inte alls bo i vattnet. De har byggt stora hårda hus att sitta i så de slipper bli blöta när det regnar. I husen finns element så människorna inte blir kalla när det blåser. Det finns fläktar så de inte känner när det luktar. Det finns lampor så de inte märker när det blir mörkt. Det finns rullgardiner så de inte märker när det blir ljust. Men det finns fönster också, så att människorna kan titta ut på vattnet. Kanske är de rädda att de också ska vilja bli fiskar och bo i vattnet. Därför har de satt glas i fönstrena.

Bredvid älven växer det träd. Träd kan växa högt och stort och lukta jättemycket liv och vara väldigt gröna. I träden bor fåglar som sjunger hela dagarna och på nätterna också. Fåglar kan flyga, de kan flyga hela vägen upp till molnen och solen istället för att bara se speglingarna i vattnet. Människorna är nog lite rädda för att vilja bli fåglar och bo i träd också, för de har byggt staket runt träden så de inte kan bli så stora. Och så klipper de i träden så de inte blir för höga och gröna och luktiga.

Människor tycker inte om gräs heller. De har tagit bort gräset och lagt dit tjock svart asfalt istället. De är rädda för att plötsligt vilja ta av sig skorna och alla sina kläder och springa barfota och rulla sig nakna i gräset som smutsiga hundar.

Ibland blir det frost på fönsterrutan så att ingenting syns. Det kan vara skönt för det är så mycket människor och tankar utanför. Men det kan vara otäckt också, för det är inte alldeles säkert att älven och träden och fiskarna och fåglarna är kvar när frosten försvinner. Då får fönstret stå öppet ett tag så jag fryser när det blåser och blir blöt när det regnar.