Poesin finns där jag minst anar det. I Mormors bokhylla, till exempel. Eller i Broderns mun. Nu återupptäcker jag
Haket, en mötesplats för cyberrymdens poesi. Länge har det känts som om det inte är ett hak för mig, men nu får jag ståpäls av de självklara orden som går rakt in, rakt på.
Två funderingar av Brodern, då två och ett halvt år:
Sitter tänker här jag
tänker på regnet
hör det
Den har ingen mun
dammsugarn
Kan inte prata den
har hjul
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar