När jag skulle skriva ett arbete om Åke Green letade jag efter andra obehagliga bibelcitat. Modern, som är ganska bevandrad, visade mig ett stycke som ger starka förintelsevibbar. Jag förväntade mig inte att hitta det här i vår heliga skrift:
” Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker; men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock ogräset. Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den fått ogräs? Han svarade dem: En ovän har gjort detta. Tjänarna sade till honom: Vill du alltså, att vi skola gå åstad och samla det tillhopa? Men han svarade: Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa. Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: Samlen först tillhopa ogräset och binden det i knippor till att brännas upp och samlen sedan in vetet i min lada.
/…/
Den som sår den goda säden är människosonen. Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn. Ovännen som sådde det är djävulen. Skördetiden är tidens ände, skördemännen äro änglar. Så som nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall det ock ske vid tidens ände. Människosonen skall då sända ut sina änglar och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall och dem som göra vad orätt är, och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan. Då skola de rättfärdiga lysa som solen i sin faders rike.
/…/
Så är nu var skriftlärd, som har blivit en lärjunge för himmelriket, lik en husbonde, som ur sitt förråd bär fram nytt och gammalt.”
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar