Ett gruskorn

Jorden är inte uppbyggd kring oss. Det är viktigt att minnas det. En god vandrare lämnar inga spår, säger taoismen. Det kan kännas oerhört provocerande när vi alla vill förändra världen, bli ihågkomda, göra gott och göra oss ett namn.
Men objektivt är du inte bäst. Eller sämst. Kanske är du bara alldeles lagom.
Det är inte alltid mest synd om dig. Andra människor konspirerar inte för att göra dig illa. Alla blickar är inte vända mot dig. Dina behov är inte alltid de största och viktigaste.
Kanske är du bortglömd 100 år efter din död. Ganska säkert är du det. Det betyder inte att du är ointressant. Eller att det är oviktigt hur vi lever våra liv. Det betyder inte att du är oälskad.
Men faktum kvarstår: Du och jag är ett gruskorn i rymden. Det behöver inte alls vara nedslående. Det kan vara befriande. Berusande.
Ta ett djupt andetag och kasta dig ut. Känn evigheten. Det löser sig, sa han som sket i vasken.