Ett gott samtal

Seminarium om "Det goda samtalet" idag. Fick mig att minnas en intervju jag bevittnade.

Hon är en tevejournalist. Han är en entusiastisk lärare. I första eller andra svaret nämner han hur tacksam han är för medieuppmärksamheten. Kanske nämner han det till och med två gånger. Då avbryter hon intervjun med orden "Du, det du säger nu kan jag inte använda". Hon förklarar att hon inte vill att han pratar om medierna, utan om ämnet. Men nu är han nervös. Han svarar korthugget. Han säger att han har svårt att uttala sig generellt om olika trender i ämnet.

Och hon gör som vi journalister gör. Drar i honom. Ställer följdfråga på följdfråga för att få rätt svar.

Så mycket av journalistiken tycks uppgjord, som när vi ringer lokala sossar för att få en negativ kommentar om vårpropositionen. Egentligen skulle vi kunna publicera förra årets artikel. "Sossarna tycker fortfarande inte att alliansens politik är bra". Vi frågar som vi förväntas fråga, de svarar som de förväntas svara. Vi frågar om sådant vi redan vet, för att kunna lägga in ett pratminus. Sällan reflekterar vi över det.

Och det är så hon gör. När han säger att det gått bra, han är glad, det har varit kul, frågar hon På Vilket Sätt det gått bra och Varför han är glad och Hur det varit kul. Hon vill ha längre svar. Och hon håller på tills han säger "Nej, jag är inte bekväm i den här situationen. Jag kan inte svara."

Som om det handlade om honom. Det sved i mig där jag stod och bevittnade allt. Jag vill inte döma journalisten. Misstag gör vi alla, det kunde varit jag. Men inte var det han som felades. Jag är övertygad om att med tid och mjukhet hade även han kunnat tala för sig. Det var helt enkelt inget "gott samtal."

En av alla reflektioner som dagens seminarium ledde till. Det var otroligt inspirerande, och fick mig att inse att någon gång i livet vill jag jobba med Studio Ett-journalistik, att Tom Alandh inte alls är pretentiös och att jag snarast borde se hans filmer ("Jag vill inte förändra världen, jag vill berätta" sa han), att jag måste till bibblan och låna Hanna Hellquists Karlstad Zoologiska och Ulrika Knutsons Kvinnor på gränsen till genombrott, samt att jag ska lyssna på Randi Mossige-Norheims reportage i Konflikt på lördag. Enda minuset: Förbluffande att man ordna ett så stort semiarium med vitt skilda gäster och inte ens tänka tanken på ett vegetariskt alternativ till lunchen. Så gott är det nu inte med ris och gurka.