En feministisk högborg?

Undrar vad det är med NWT-praktikanter och vänstern.

Jag har blivit så van vid att inte snacka feminism. Jag vet vad jag tycker, men orkar inte ta diskussionen jämt och ständigt. När mina nära vänner drömmer om att se barnen växa upp och "sonen skaffar sin första moppe, dottern börjar sminka sig och får sin första mens". Eller ryter till mot det korkade i att "kvinnor kämpar sig in i manliga yrken, och sedan när de blir utslitna måste de sjukskrivas". Eller om spelet mellan kille och tjej, vem som ska ringa och vem som ska vara svårfångad.

Visst får de tycka så. Jag tycker lika mycket om dem för det. Men åsikterna gör mig ledsen. Feminismen känns så liten och oaccepterad, och jag håller käft om det som bara jag verkar tycka.

Och så börjar praktiken på NWT. Och en dag säger den andra praktikanten "Jag vill ge min son Pippi-böcker i present, så att han får starka kvinnliga förebilder. Vi är noga med sådant. Han har en dockvagn också, som han brukar köra sin traktor i." Det är så jag trillar av stolen. Det finns fler som jag, fler som försöker, fler som ser och vill bryta sig loss.

Så slutar hon, och det kommer en tredje praktikant. Som är - vänster och feminist. När vi gör test inför EU-valet föreslås vi båda att rösta på 1) Vänsterpartiet, 2) Fi, 3) Miljöpartiet. Hennes plan är också att kryssa Gudrun.

Plötsligt kan jag tro, igen, att en annan värld är möjlig.