Spriten slår inte

Det händer att folk frågar om jag är nykterist. Jag tar det alltid som en förolämpning. Det säger något om hur inbäddat drickandet är i kulturen.

Vi håller oss nyktra hela veckan, längtar till fredagen då vi äntligen får förgifta oss själva. Vi dricker tills rummet snurrar, tills vi sluddrar, tills vi spyr, tills vi vinglar. Tills vi vågar. Vågar dansa, vågar prata, vågar knulla. Sedan vaknar vi i illamående och trötthet. Nästa helg är det dags igen.

Efteråt alltid pratandet. Detaljerade redogörelser för hur fulla olika personer var, vad som hände, åh det var så galet, och gjorde du verkligen det, och nu ångrar jag mig. Alkoholsnacket är verkligen inte bara en högstadiegrej. När fjortisarna pratar om effekten av att blanda cider och alvedon, pratar 40-plussarna om whiskeysorter och hemkryddad snaps.

Trots detta dricker jag. Jag tycker om det. Att bli lite varm och lite glad. Dansa. Gott är det också.

Men jag respekterar den som väljer nykterism. Väljer bort tvånget och ritualerna, av personliga eller politiska skäl. För visst leder alkoholen till mycket skit.

Däremot är jag så urbota trött på den falangen av nykterister som hävdar att spriten är roten till ALLT ont. Nu kring åttonde mars kommer alltid dessa iogt-insändare om hur kvinnomisshandel beror på alkoholism. Att så totalt bortse från andra faktorer är i mina ögon verklighetsfrånvänt och motverkar nykterhetsrörelsens syften.

Jag kan verkligen inte tro på att alkoholen är en egen person. Att den förvandlar snälla killar till gärningsmän, eller gullepappor till fula gubbar. Utan att trampa på de som sett drickandets verkligt fula sidor, så vill jag säga att en värld utan alkohol skulle inte vara ett paradis.

Den som missbrukar, skulle ha hittat något annat att missbruka. Den som försummar sina älskade, skulle ha hittat något annat att prioritera högst. Den som slår, den som våldtar, den som beter sig som ett svin, skulle ha gjort det ändå. Förr eller senare. Den som ”tappar behärskningen” skulle ha tappat densamma på grund av stress, sorg, trötthet, ilska.

Valet att dricka eller inte är personligt. Utopin är att kunna välja vilket som utan att utsättas för påtryckningar eller fördomar. Jag önskar mindre polarisering mellan åsikterna. Att de drickande kunde erkänna alkoholens pissiga sidor. Att de nyktra kunde se att höjden av ondska inte är mamman som tar med sig barnen på krogen och låter dem käka jordnötter medan hon tar en öl med sina vänner.

Vapen dödar inte, människor gör det. Så säger kampanjerna i USA. Därmed inte sagt att vapeninnehav ska vara oreglerat. På samma sätt är en ansvarsfull alkoholpolitik livsviktig. Men till syvende och sist är det människor som dricker.