Ho ho hooo

Där satt jag och fadern och trodde att vi var så jävla unika. Jag med min udda uggla och han med sin operadonna.

Och så var vi alldeles svensson.

Underligt hur melodifestivalen smyger sig på en allteftersom. Innan Sundsvall hade jag några år då jag inte såg det alls. När det började i vintras tyckte jag allt var töntigt och dåligt. Plötsligt är det final, jag är engagerad, har laddat upp med nötter och melon, till och med ringröstar. Något har de uppenbarligen lyckats med.