När förändringens vindar blåser kastar vissa handgranater.

Det var bara det jag ville säga.

Och tänk att det i denna värld finns människor som tror så här:

Bred dina vida vingar,
o Jesus, över mig,
och låt mig stilla vila
i ve och väl hos dig.
Bliv du min ro, min starkhet,
min visdom och mitt råd,
och låt mig alla dagar
få leva av din nåd.

Det måste vara underbart. Att aldrig vara ensam, att vara övertygad om att allt har en mening, att inneslutas i en evig kärlek, ett evigt ljus, en evig gemenskap. När jag hade vägarna förbi en kyrka sa prästen "Kom ihåg att när ljusen släcks och mörkret kommer, då är Gud oss närmre än vi kan se och förstå". Att få tro så. Jag avundas dem.