Dagstidningens roll

Dagstidningen har en identitetskris. Svårt att finna sin roll bland alla dessa snabbare och smidigare medier. Svårt att hitta styrkan i just sin form och hastighet.

Många ropar på fördjupning som det enda svaret. Det tidningen skriver om är ofta redan känt, därför måste tidningen gå djupare. Vara grundligare och bättre. Jag är böjd att hålla med. Att läsa veckonyhetstidningen Fokus är en fröjd, och ofta känns den som den enda nyhetskälla man behöver.

Andra ropar på förenkling. Någon sa att Metros artiklar är i snitt 1200 tecken (en tredjedels A4).

City gick ned till tredagarsutgivning. De kan knappast göra anspråk på att vara först med några nyheter. Därför satsar de mer på feature, tidlöst material, ibland fördjupning.

Jag har inga svar. Tidningens stora utmaning är att dels ska den gå att läsa vid frukostbordet, i kaoset bland barn, radio och spillt kaffe. Dels är risken att allt som står har man redan sett på tevenyheterna.

Webben sen. Många är oroliga att webben dödar papperstidningen. Att man konkurrerar med sig själv. Jag tror på en stor och öppen webb, med ett sökbart arkiv som sträcker sig långt tillbaka. Och med modererade kommentarer. Sundsvalls tidning är ett exempel som har lyckats bra med det. De utnyttjar också möjligheten till en annan form och snabbhet, genom att driva flera bloggar. Jag älskar redaktionsbloggen, en bakom-kulisserna-upplevelse av en vanlig dagstidning. Bloggar borde funka strålande också vid alla sorters sportevenemang, slutspelsbloggarna som både högborgen och uppstickaren driver är bra exempel. Och webb-teve såklart. Även om det irriterar mig när duktiga skrivare tvingas fjanta runt med en kamera för sakens skull, så erkänner jag att webb-teve har sin funktion vid t.ex. sport.

Kanske ligger de stora pengarna inte i webben. Men den stora goodwillen ligger där. Att "skapa och upprätthålla goda relationer med läsaren" är en mening som bitit sig fast från gymnasiets mediekommunikation. När dagstidningen blivit en naturlig sökmotor, då har man lyckats. Jag tror att många unga har samma tidningsvanor som jag. Man har en dagstidningsvana, men inte ekonomin till en helårsprenumeration. Därför kör man 3 månader papperstidning - 3 månader webb som ett rullande schema. Det ställer höga krav på webben. Så våga webba!

Det är spännande att vara med nu, när diskussionerna böljar på morgonmötena. När tidningarna tänker framåt, förnyar sig, tvekar och testar. Jag är förväntansfull.