Glad igen

Vilket ångest-SM det var igår. Jag kunde inte somna, låg vaken och förbannade mig själv för hur värdelös jag är. Var helt inställd på att komma till jobbet och få kommentaren "Snälla du, det här är ingen text, det är osammanhängande ord som inte bildar ett skit". Vaknade och kände att nej, jag går aldrig dit igen.

Konstigt hur lätt det är ibland att bli omkullputtad av livet. Att inte kunna känna att oavsett vad jag presterar så är jag fortfarande mig själv, en bra människa. Att låta hela självkänslan hänga på 1500 tecken på sidan 21.

Tills det blir en ny dag. Idag har jag haft så jävla kul på jobbet! Presskonferens, enkät, lunch, spontanfotojobb, allt var roligt och bra. Min handledare är en pärla, han gör det där lilla extra som egentligen inte behövs. Dyker upp som gubben i lådan och kollar hur det går, är allmänt trevlig och hjälpsam. Dessutom har han själv gått i Sundsvall, heja heja!

En bra dag är en dag när jag kan hantera att komma 15 min sent till presskonferensen. När jag inte ens hinner tänka på att läsa bloggar. När Carl Jan Granqvist kullkastar alla mina förutfattade meningar. När jag får höra anekdoter om 70-talets rödvinskollektiv och om alla galningar som jobbat i högborgen. När jag får fota en fåfäng och charmerande herre. När jag går hemifrån 8.10 och är hemma redan 18.00. Nu hinner jag både laga riktig mat och sova åtta timmar.

Jag har massor att jobba på fortfarande, tempot till exempel. Jag kommer bli omkullputtad fler gånger. Men nu är jag övertygad: Det här kommer att gå vägen.