Skilj er mer!

Nu diskuteras det kärlek också. Skrämmande. Det är klart att det alltid känns som om det ska vara för alltid, och det är klart att man måste leva enligt det. Men att säga "Jag VET att det här varar till döden"... det kan du inte veta. Det vet ingen. Tror du inte de som separerat kände precis likadant i början? Tror du deras passion var svagare?

Sen finns det de som tycker att är man väl separerad EN gång så är man dömd att separera igen och igen. Man är helt enkelt den "sorten" som inte är villig att lägga kraft på att bevara ett förhållande, och man kommer att upprepa detta "mönster" hela livet.

Och Pink sjunger för mig:
"I don't wanna have to split the holidays
I don't want two addresses
I don't want a step-brother anyways
And I don't want my mom to have to change her last name "

Men snälla människor... Jo, jag tror på kärleken. Men jag VET fan ingenting. Och jag blir så evinnerligt trött på de som inte inser att separationer kan vara vägar vidare. Att det kan vara rätt. Det är så fantastiskt fint att veta när det är dags att släppa, att våga kasta sig ut. Nej, bespara mig dessa kärleksfundamentalister. Skilj er mer, tycker jag!