Magiskt ljus

När jag gick hem från jobbet en dag föll ljuset in i gångtunneln, träffade en del av skrovelväggen och gav mig spontanorgasm.

Det låter töntigt att som fotograf säga att man gillar ljus, eftersom ljus är själva förutsättningen för fotografi.

Men jag gillar ljus. Jag mer än gillar det. Det är en sekunds nirvana, ett skippat hjärtslag.

Som när asfalten är fläckvis fuktig, och låter solen glimma i olika grader av matt och blankt.

Eller det aprikosa filter som läggs över världen en sommarkväll.

När dagsljuset flödar in i systerns kök och faller mjukt på matta väggen, men samtidigt blänker i lackat trägolv och ger speglingar i det vita fönsterbrädet.

Den rosa vännens trapphus är ett kapitel för sig. Blankt stengolv, putsad vägg i skiftande nyanser av gult, tunt metallräcke, en rundad vägg och i denna rundade vägg ett litet fönster där ljuset flyter in och målar fram de olika strukturerna.

För att inte tala om hur ljus faller på en omålad målarduk. Åh.

Dagsljuset är hemligheten. När dagsljuset får verka ostört av artificiellt ljus. Det är det som är grejen med ödehus, där kommer ljuset till sin fulla rätt. Så, i julklapp önskar jag mig: En gammaldags studio där ljussättningen består av jättefönster och tunga gardiner.