Påväg

På väg. Vill alltid skriva det som ett ord, för det är något mer än en beskrivning av var man befinner sig. Ett fenomen: Påväg. Jag byter stad, byter liv. Lämnar en tioli i Värmland och åker för att träffa Sundsvalls-tioli. Jag har längtat efter henne. Imorgon är det föreläsningar igen. Universitetslivet kan börja!

Broderns 8-årskalas i går. Hela klassen och några fler var bjudna, 16 ungar blev det. Och jag sprang runt med tårta i ena handen och gammalt presentpapper i andra, kånkade plankor och stubbar till skattjaktsbanan, konverserade ungar och dog entusastiskt i alla fall de första fem gångerna jag attackerades av zombier och vampyrer. Allt med stora lökringar under armarna. Det var så kul! Det var första gången Brodern hade så stort kalas, och kanske sista. Nästa år är de nio år och vill väl ha "coolare" kalas som disco, pyjamas eller teman, med bara några bjudna.

Tåget rullar in på stationen, i ett Sundsvall som är romantiskt ljussatt med låg kvällssol. Luften är klar men över Sidsjön vilar grillos. Esplanaden blommar, drakarna är ute, jag får väja för mördarsniglarna. Allt är som det ska. Detta är mitt hem.