Med våren kommer en hel del promenerande. Att lata sig och ta bussen lockar inte längre nu när slasket försvunnit. Under denna veckans promenader har jag stött på följande:
Dag 1: Ett rasistiskt klistermärke.
Dag 2: Två rasistiska klistermärken.
Dag 3: Tre rasistiska klistermärken.
Dag 4: Två rasistiska klistermärken.
Det är alltså antalet jag skrapat bort. De nästan-bortskrapade som skymtar förbi orkar jag inte ens räkna. Från var och varannan lyktstolpe tittar ett blont barn eller en blåögd brud mot mig. "För en nordisk framtid".
Visst har vi tankefrihet. Men inte frihet att förpesta det offentliga rummet med sånt här äckel. Ett offentligt rum ska vara till även för mig, även för mina grannar från flyktingförläggningen. Önskas: Frihet från klistermärken som skriker ut hur oönskad och värdelös man är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar