Spridda anteckningar från långa tågresor

Mot Göteborg
Nationalteatern i lurarna. Gävles vattentorn rusar förbi. Jag är på väg.
Och jag minns varför jag är här, vad jag verkligen vill. Jag ska träffa en alldeles vanlig människa som ska berätta sin alldeles unika historia för mig. Det gör mig upprymd.
Sträcker ut fötterna på sätet mitt emot. På fönsterbrädet en ask vindruvor, i påsen bästa tomatbrödet någonsin.
Om jag blundar färgar solen ögonlocken röda.

Mot Sundsvall
Kanadagässen vänder åter från varmare länder. Flyger över grå ängar och ropar "Kom hem! Vi börjar om igen". Björkhagar verkar omåttligt populära i Örebrotrakten. Att vara ensamstående mamma kan vara samtidigt mycket skrämmande och alldeles självklart. Göteborg är kullerstensgator i Haga, sova i soffa och höra regnet smattra på innergården. Laga thaimat med Svågern och se indiska versionen av Thriller på youtube. Det är gräsmattor strösslade med krokus. Göteborg är bästa systermyset med varsin tranbärsdrink till "10 orsaker att hata dig" och tomat- och quinoagryta som är aningen för salt eftersom Systern tappat halva buljongburken i. Det är sova som ett barn efter intensiva reportagedagar och välja mellan 20 sorters mjöl på Ica Focus. Och sitta på en krog och prata tidelag med Systerns teatervänner.

Mot Värmland
Det var en vacker dag i Sundsvall idag. Vädret var som på film: Än snö, än suggestiva moln, än gassande sol som tvingade jackorna av folk.
På tåget inträffade ett magiskt ögonblick. Plötsligt föll de största snöflingor jag någonsin sett. De var mest luft men hölls ändå samman på någt vis, de föll långsamt långsamt men var så många att himlen färgades grå. Jag lutade huvudet bakåt mot fönsterkarmen och fascinerades som ett barn. När jag plockat fram kameran slutade det. Ett odokumenterat och obevisat ögonblick av magi.
Sen hamnade jag bredvid en kostymman. Han plockade upp sin glänsande vita Mac och jag var tvungen att kika över axeln. Han skrev: Trafiksäkerhetsrevision. Och all energi rann ur mig. Nu sitter jag på ett snuskigt tåg utanför Flen och önskar livet ur en hel vagn med femteklassare.