Den springande punkten

Det måste vara underligt att lära sig svenska från grunden. Alla dessa uttryck: hålla låda, fixa biffen, lägga benen på ryggen, komma upp sig i smöret, glida på en räkmacka, sätta sin sista potatis, bita i det sura äpplet, vara ute och cykla, skita i det blå skåpet, sitta på pottkanten, elda för kråkorna, gå som katten kring het gröt, visa var skåpet ska stå, mota Olle i grind, smida medan järnet är varmt, lägga alla ägg i samma korg, köpa grisen i säcken, slå klackarna i taket.
Ha rent mjöl i påsen eller råg i ryggen. Kasta pärlor för svin, sten i glashus eller in handduken.
Andra bullar, pudelns kärna, den springande punkten, ugglor i mossen, hals över huvud, ögon i nacken, fjärilar i magen, blodad tand, gröna fingrar, is i magen, häcken full, skinn på näsan, näsan i blöt, skägget i brevlådan.
Och små förskjutningar i betydelse, till exempel att säga "Det törs jag inte svara på" när man menar "Jag vet inte".
Jag ville lära en utbytesstudent bara ett ord på svenska, gärna något han kunde ha nytta av. Svårt att välja. Till slut blev det den kraftiga susande inandning som betyder Ja.