Idag kunde jag På Spårets musikfråga innan låten ens började spelas. Och vad har man en blogg till om inte för att skryta utan att bli avbruten?
Sedan var det något museum som var byggt av titan också, och då kände jag att detta är ju HELT OTROLIGT. Jag kände mig allmänbildad, smart, kulturell. Särskilt när de visade några skulpturer från Hannover och jag sa "Det ser ut som de vid Moderna muséet" och det var samma konstnär. Stoppa pressarna! Kvinnan som krossas varje vecka i DN:s nyhetstest och aldrig vunnit TP kunde svaret på tre och en halv fråga i På Spåret.
Grejen är att förut kunde man avfärda På Spåret för att det var töntigt och gubbigt. Nu är det plötsligt kult men fortfarande inte alls roligt eftersom man ställs inför faktumet att man inte är så jävla allmänbildad. Trots att man ska föreställa journalist och ung och engagerad.
Då är de här små stunderna av vanföreställningar så fina. Jag inser att jag beter mig precis som tjejen som andäktigt förklarade för mig hur hon på högstadiet plötsligt blev SUPERSMART och ett GENI och förstod ALLTING och därmed fick VG i biologin, och jag var tvungen att spela med och säga "Nämen!" på ett mycket chockat sätt.
Men låt mig hållas en stund, va. Låt mig hållas. Säg "Nämen!" eller var tyst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vet precis hur det känns. På Spåret har blivit ett av mina favvo program sedan jag upptäckte att jag faktiskt kan svaret på en del frågor. Senast blev jag jätteglad när jag kunde saker som de tävlande inte kunde. Att jag inte skulle ha fått ihop lika många poäng skyller jag på att de ju faktiskt är på lag. Ska vi ta o bli kändisar o vara med Maria?
Ja, det gör vi! Jag tänkte vinna guldspaden snart, du kan göra något liknande så vi blir sådana där kändisjournalister. Sedan ska jag svara som Björn Ranelid på alla frågor: "Det där vet jag precis" "Det här är jag helt säker på" oavsett om jag har en aning eller inte.
Skicka en kommentar