Nu är jag arg igen. Att det finns få kvinnor i skolans historieböcker är väl ingen överraskning. Men dessa drivor av kommentatorer och bloggar som vill försvara det överraskade mig.
"Det är ju inte konstigt eftersom historien domineras av män" är argumentet som används med varierande aggressivitet. Och visst är det så, det är något som artikelförfattarna själva tar upp.
Men kan man på allvar tycka att det är befogat att bara namnge två svenska kvinnor under hela 1900-talet? Var det bara Elise Ottesen-Jensen och Alva Myrdal som lämnade avtryck?
En annan bok tycker att hela sex stycken kvinnor var relevanta för århundradet: Kerstin Hesselgren, Anna-Greta Leijon, Anna Lindh, prinsessan Madeleine, Silvia Sommerlath och kronprinsessan Victoria.
Andra böcker nämner inte en enda svensk kvinna under hela 1900-talet.
Men som sagt, historien är ju faktiskt mansdominerad. Att ingen av historieböckerna tar upp exempelvis Marie Curie, det kan man förstå.
Hon och alla andra fruntimmer har ju ärligt talat inte åstadkommit så mycket här i världen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar