En liten man stack ut huvudet från en offentlig toalett och sa "Kan du hjälpa mig?". Oj, de tankar jag hann med under sekunden som följde. Snälla människa, jag är en vuxen kvinna som jobbat i hemtjänsten och om någon behöver hjälp är det faktiskt bara att hugga i. Ingen annan i kön kommer att göra det. Och den dag jag själv är gammal eller vilsen och har skitit på mig eller vad det nu må vara, då vill jag bli hjälpt och inte hånad. Samtidigt är jag tre år gammal och VILL inte. Tycker att det är ju för allt i världen inte mitt ansvar.
Nu ville den lilla mannen bara ha toapapper, för hans var slut. Och det kunde jag ju för all del räcka honom. Ändå undslapp jag mig den där blicken, den där skeva tonen i rösten när jag sa "Okej". Det var ett okej, men ett mycket avståndstagande sådant. Vilken ful fisk man ändå är ibland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar