Feministerna som jag är lite rädd för

Det finns några feminister som går alldeles för långt. Som är så arga. Så hatiska. Som kan applicera feministisk analys på vad som helst.

Jo. Så är det faktiskt.

Jag pratar inte ofta om dem, för att de ändå är så mycket i fokus. För att det är så jobbigt, sorgligt och frustrerande. Precis som att man som vänster helst skulle blunda för de där Kubatokiga eller antisemitiska vänstermänniskorna.

De är inga jag vill förknippas med. De är inga jag kan identifiera mig med. Och på något märkligt vis hänger jag ändå samman med dem. Vi är ytterligheter inom en på så sätt mycket bred ideologi.

Feminismen som ideologi rymmer åsikter från "Att vika ut sig är ju ett uttryck för girl power" eller "Världen skulle vara en finare plats om det var kvinnor som styrde" till "Praktiskt taget alla män är förhatliga och äckliga. Ett gapande, slött, översittarkollektiv" eller "Att kritisera kvinnor är antifeminism".

Sedan kan jag och andra tjata hur mycket som helst om att det där inte är feminism "på riktigt". Det spelar ingen roll. För några personer är det ju det.

Det är därför jag tvekar inför vissa feministiska sammanhang. Tidningar, föreläsningar, bloggar där en mycket märklig sorts feminism breder ut sig. På jakt efter schyssta feministiska bloggar som kan berika vardagen ligger den här feminismen i vägen. Jag vill läsa genusvetenskap, men vet inte om jag orkar, för jag har faktiskt ingen lust att ta diskussionen med de här människorna som analyserar sönder vad som helst och som slår en i huvudet med belästa referenser. Och om någon mot förmodan tror att bara män (eller mansgrisar) kan använda härskartekniker - tänk om.

Jag har redan varit med om att bli sedd som en "sån där" tjej. En som är männens försvarare, en som inte är smart nog att greppa hela analysen, en som blivit vilseledd av den andra sidan, en som är emot själva jämställdheten. Det är inte ett dugg kul.

Att sluta kalla sig feminist är inget alternativ. Det här är inte "bara" politik, det gäller ju mitt liv, mina möjligheter och skyldigheter, min identitet. Och lustigt nog finns det säkert också de som ser på mig på samma sätt som jag ser på dessa hatiska ideologer. Som en som gått för långt. Det ska fan vara svårt att bekänna sig till ideologier.