Det är en sådan fantastisk glädje att kunna läsa igen. I höstas kunde jag plötsligt inte längre. Visst, kurslitteraturen måste man ju sega sig igenom, men jag hade ingen koncentration kvar att hålla reda på orden i skönlitteraturen. På julafton fastnade jag i Mannen som dog som en lax. Men överlag har jag tagit det mycket lugnt och mest läst korta texter om disk och mumintroll och annat som inte anstränger.
Men nu. Nu går det igen. Blörp - så var Sara Kadefors Borta bäst slut. Inte var den som jag förväntade mig, men kanske var det en fördel. Att inte berätta för mycket, inte lova för mycket, att inte vara för förljugen i förhållande till verkligheten.
Nyss läste jag sista sidan i Dead man walking. Den förtjänar ett alldeles eget inlägg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar