En ateist tänker på gud

Oj, vad Gardells gudsprogram var omtumlande. Eftersom jag läst hans "Om Gud" blir detta en lättillgänglig och bildmässig repetition. Med humor.

Hans gudstes går ut på att den gud som beskrivs i Gamla testamentet är ett hopplock av många olika gudar. Det är förklaringen till att h*n är så motsägelsefull. Olika folk har i olika tider vänt sig till gud med det de behöver hjälp med. De har skapat sig bilden av en kärleksfull fadersfigur, eller en brutal krigsgud.

Det intressanta är att enligt Gardell innebär detta inte att Bibeln och gud är menlösa. Han menar att våra bilder av gud aldrig ÄR gud, de är just bilder. Bakom dem finns något - en förnimmelse av något som är större än oss själva. Och det finns kvar under alla Gamla testamentets lökskal.

Då är detta att vara troende inte längre att köpa hela Bibeln, hela katalogen av möjliga gudar. Kanske ÄR kristendomen just ett smörgåsbord. När vi kan vår historia och vet varför olika gudsbilder uppkom, kan vi själva söka vår bild. Vår gud. Att tro blir inte ett passivt accepterande, utan ett aktivt ställningstagande. "Det här är min gud".

Så tänker Gardell, om jag förstått honom rätt. Och jag blir engagerad, förvirrad, fundersam. Konstigt nog. För jag tror ju inte.