Visst var hörselvårdskvinnan mycket trevlig och pedagogisk. Men det känns rätt surt att resa 55 mil för att få förklarat sådant jag redan vet, som till exempel att jag hör dåligt och vad det beror på.
Jag har regelbundet gått på hörseltester sedan jag var liten, jag har gjort piptest som visar vilka frekvenser som är svåra, och taltest som visar att vissa konsonanter är krångliga. Min läkare, the one and only Per-Inge, har pedagogiskt förklarat vad hörselnedsättningen beror på och hur den kommer utvecklas (eller snarare inte utvecklas). Han har visat bilder på örat och pekat och svarat på frågor. Han har till och med gått igenom kostnaderna och finansieringen av mina framtida hörapparater.
Så jag har full koll på mina hårceller. Och att det är bra om den jag pratar med tittar på mig, det har jag liksom lärt mig själv efter 21 år i en jävla ostkupa.
Nu fick jag veta allt det där igen, av en annan person.
Visst fick jag en del bra information. Till exempel att min hörsel alltid kommer att vara "fläckig", hörapparaten höjer bara volymen på fläckarna. Att jag i början kommer att bli trött av att höra alla starka ljud. Att det finns massor av roliga hjälpmedel. Hur en slinga fungerar. Och att sjukhuset håller intensivkurser i att läsa på läppar - snacka om att jag ska gå en sådan!
Och egentligen tycker jag det är fint att de tar sig tid att boka kostnadsfria infomöten. Men när det kräver så mycket resande från min sida kanske de kunde rucka lite på rutinerna och skicka en trevlig infolapp istället? Så kunde vi gå direkt på utprovningen sedan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Intensivkurs i läppavläsning, det är ju bara för underbart! Sånt kan vi unna oss, så länge vi har kvar det där vi kallar skatter. Gå på't!
Ja, heja välfärdssamhället!
Skicka en kommentar