Skor, lådvin och nej tack

Magdalena Ribbings etikettspalt är beroendeframkallande. Dels alla dessa detaljbestämmelser som jag inte hade en aning om. Det är klockslag och skor och vinglas i en enda fascinerande röra. Dels all frågor som på sistone strömmat in om socialt samspel, oskrivna regler, hänsyn, din och min frihets samexistens. Hur vi ska funka ihop, helt enkelt.

Får man till exempel säga nej till att passa barn, bara för att man inte vill? Hur ber man fotsvettiga tågresenärer att ta på sig skorna igen? Ska man belasta upptagna människor med tackmail? Och vad svarar man egentligen på den eviga frågan om hur det är?

Upprörda och engagerade kommentarer är ett nöje i sig. Likaså Magdalenas invektiv i stil med "drullar" och "tölpar". Egentligen skiter hon i om folk stoppar kniven i munnen. Riktigt vass är hon. Hör till exempel på detta:
"Spela cool ska undvikas. Antingen är man cool och då förmodligen utan att sträva efter det. Eller så är man ocool och varje försök att spela motsatsen kommer att stupa på sin genomskinliga larvighet."

Genom spalten har jag lärt mig något nytt: Det finns människor som menar ja när de säger nej.

När ett par verkligen inte vill ha hushållshjälp i sommarstugan utan hellre sköter sånt själva, strömmar det in kommentarer om värdar och värdinnor som låtsas inte vilja ha hjälp. Erbjuder sig en gäst att diska säger de "Nej, sitt du kvar och ta det lugnt så tar jag disken". Sedan förväntar de sig att gästen ska fortsätta tjata tills de säger ja. För hjälp vill de självklart ha.

Än värre är de som enligt sin uppfostran aldrig tackar ja till en kopp kaffe förrän tredje gången de får frågan. Tredje. Det är tydligen ouppfostrat att tacka ja direkt. Men fortsätter man inte att fråga blir de i bästa fall besvikna, i värsta fall sura, för kaffe vill de självklart ha.

I min värld är det respektlöst att hålla på att slösa tid med att säga nej när man erbjuds något man vill ha. Jag vill inte tjata på någon en kopp kaffe. När jag själv utsätts för sånt tjat blir jag bara irriterad. Först nu förstår jag bland vissa människor är ett nej inte ett nej, och ett ja inte ett ja. Att vara rak är ouppfostrat för dem.

Det verkar väldigt krångligt. Men det är riktigt intressant att få inblick i de här världarna som existerar parallellt med min. Världarna där lådvin är en skam att bjuda på. Där det är fruktansvärt brott att köpa samma kjol som någon annan.

I mitt universum fortsätter ett nej att vara ett nej. Det gäller kaffe, kaka och sex. En oomkullrunkelig princip.