Torsten Thuréns Källkritik är kurslitteratur, men ren nöjesläsning. Full av konkreta exempel på hur källkritik trots sin självklarhet är svår och full av gråzoner. Dessutom en bra sammanfattning i slutet, shysst mot stressade studenter Torsten!
Efter Under det rosa täcket, som i stort bekräftade mina egna idéer om jämställdhet, var det dags för en bok med mer provokativ titel: Könskrig. En bred antologi där alla möjliga olika människor skrivit alla möjliga olika tankar om jämställdhet. Befriande med så många olika infallsvinklar, även om allt såklart inte känns rätt eller ens relevant.
Lite historisk bildning vill jag också ha. I Populär Historia (som jag självklart lånar på bibblan, jag håller hårt i slantarna) presenteras stora och små händelser, världsomvälvning och kuriosa, i lagom långa artiklar med snygg layout. Peter Englund beskriver med sin målande stil både historien om stora fältslag och historien om mat, tystnad, tid och gråt. Hans Förflutenhetens landskap är underbar om man har tid och energi att läsa.
Stina Lundberg Dabrowski är i mina ögon en fantastisk journalist. Hon har skrivit en bok om arbetet bakom sina intervjuer: Stinas möten. Den är som extramaterial, och jag älskar extramaterial. Dessutom innehåller den massvis av rena utskrifter från intervjuer jag inte sett - härligt! Och så bjuder den på en överraskning: Stinas nervositet, korta stubin och prestationsångest. Hon är tydligen en människa hon också. En människa som intervjuat Nelson Mandela, Margaret Thatcher, Kadaffi, Yasser Arafat, Hillary Clinton, Ludmila Engqvist och många fler.
Vindens skugga fick jag i julklapp, och den har bidat sin tid i bokhyllan. Vissa böcker läses bäst i långa sjok under värmländska sommarnätter. Förutom att författaren är för förtjust (oh, vilken skojig mening) i att beskriva allting som kopparfärgat, är det en riktigt bra bok. En deckare för litteraturnördar, eller poesi för actionälskaren. Det är så spännande och rörigt och omvälvande och snyggt ihopflätat.
Sonja Åkesson hade jag aldrig hört talas om förrän jag läste följande citat hos Hillevi Wahl:
"Jag sprang ut i den tidiga skymningen
och ville sträcka handen genom himlen
men skyndade tillbaka hem
för att inte bränna vid potatisen."
Åh. Vemod så det värker. Sen gick en dokumentär om henne på teve, och jag bestämde mig för att låna hennes samling Man får vara glad och tacka Gud. Jag småläser då och då, det blir de mest kända dikterna som Självbiografi och Vara vit mans slav. Hon gör mig inte besviken. Älskar hur hon skriver om vardag, vemod, vardag.På grund av Jonas Gardell får jag också lära mig en massa om Gamla Testamentet. Det trodde jag verkligen inte att jag var intreserad av, men han rycker med mig på en historisk och filosofisk upptäcktsfärd. Mer om hans bok Om Gud när jag läst klart, och tänk klart.
På grund av Brodern rymmer sommaren också en del barnkultur. Jag har än en gång läst:
Pojken och Tigern -smyggeografi som spännande reseberättelse. En modern Nils Holgersson. Eftersom den är tänkt som läsebok är språket kort och enkelt, precis som jag vill ha det.
Två av Elvisböckerna - sorgliga skildringar av en mamma och en son som inte passar ihop och inte förstår varandra. Kanske finns det ändå en tröst i att Elvis klarar sig bra, och att han har andra vuxna omkring sig. För det han utsätts för av sin mamma är närmast (omedveten) psykisk misshandel.
Häxpojken - en del i Maj Bylocks bästa serie. Hon kan skriva historiska berättelser som ingen annan.
Och så har Föräldrarna efter mycket tjat högläst Harry Potter och de vises sten. ("Men ALLA i min klass har sett den filmen!") Jag trodde inte jag skulle uppskatta den efter tre genomläsningar. Men det var mysigt att på nytt få höra hur allt började och hur oskuldsfullt livet var då - innan Harry, Ron och Hermione anade vad som väntade dem, vad de var utvalda att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar